Jobbonärer 2024: En analys av trender och effekter

Ordet jobbonär har på senare år blivit allt vanligare. Tidigare var begreppet relativt okänt, men i takt med att fler kombinerar arbete och pension har ordet jobbonär etablerats som begrepp. Skatten för de som fortsätter arbeta efter den så kallade riktåldern har sänkts, vilket gör det mer fördelaktigt att arbeta som äldre¹. På arbetsinkomster upp till cirka 242 000 kronor per år är skatten under 8 procent.

Tidigare var det vanligare att individer gick i pension vid 65 år, vilket var normen. När det nya pensionssystemet infördes i början av 2000-talet blev pensionsåldern mer flexibel, vilket har bidragit till att gränsen mellan förvärvsarbete och pension delvis har suddats ut. Under 2022 var både den vanligaste åldern och den genomsnittliga åldern för att börja ta ut allmän pension fortfarande 65 år. Däremot hade spridningen ökat och fler började ta ut pension både före och efter 65 år. Under 2023 ökade den genomsnittliga pensionsåldern till 66 år. Bakgrunden till det är de olika pensionsrelaterade åldershöjningar som trädde i kraft 2023. Enligt Pensionsåldrar och arbetslivets längd väljer allt fler att ta ut sin pension tidigare eller senare än 66 år.

I den offentliga debatten förekommer det många röster om den ökande andelen jobbonärer och dess stora betydelse för pensionerna. Pensionsmyndighetens syfte med rapporten är att ta fram ett antal mått och följa dessa över tid för att bidra med kunskap om fenomenets omfattning och betydelse. Syftet är att måtten ska ge en så fullständig bild över utvecklingen som möjligt. Pensionsmyndighetens mål är också att försöka söka svar på och uttala sig om fenomenet är växande och i sådant fall vilka eventuella effekter det får på pensionssystemet och för pensionärerna som fortsätter att jobba.

Målgruppen för rapporten är i första hand beslutsfattare och andra personer och organisationer som arbetar med pensionsfrågor. Rapporten vänder sig även till den intresserade allmänheten som önskar information om det allmänna pensionssystemet.

Det finns ingen bestämd definition av hur en jobbonär ska definieras. Pensionsmyndigheten har i den här rapporten valt att definiera en jobbonär som en person som tar ut svensk allmän pension samtidigt som hen har en pensionsgrundande inkomst. Vidare ska personen ha ett uttag av svensk allmän pension i december året innan. Personer som inte är folkbokförda i Sverige är exkluderade och personer som enbart har 25 procents uttag av premiepension ingår inte. Detta gör att individer som under samma år har en förvärvsinkomst och ett uttag av allmän pension som inte avser själva pensioneringsåret inkluderas. Personer 62 år och uppåt är inkluderade.

Det har på senare tid gjorts en del undersökningar och skrivits en del artiklar och rapporter som berör begreppet jobbonärer. Dessa har oftast definierat en jobbonär på årsbasis, genom att titta på om hen har en förvärvsinkomst samma år eller året efter som hen har en pensionsinkomst.

Pensionsmyndighetens rapport Att vara jobbonär - en lönsam affär från 2021 använder samma definition som i den här rapporten och definierar en jobbonär som en person som har en pensionsgrundande inkomst större än noll aktuellt kalenderår samt ett uttag av allmän pension i december året innan. Personer som inte är folkbokförda i Sverige samt personer som enbart har 25 procents uttag av premiepension är exkluderade. Personer 62 år och uppåt är inkluderade.

Även Alecta har undersökt äldre personer med en förvärvsinkomst med eller utan en pensionsinkomst (2023). De inkluderar alla arbetsinkomster från första kronan och i de fall personen har pensionsinkomster, inkluderas alla pensionsinkomster (allmän pension, tjänstepension och privat pension). Även det år då pensionsutbetalningarna börjar inkluderas. Endast personer 66 år och uppåt är inkluderade.

I Höjda åldersgränser i pensionssystemet tittar Inspektionen för Socialförsäkringen (ISF) bland annat på andelen jobbonärer bland 61-åringar och definierar dessa som “personer födda 1958 som började ta ut pension vid 61 års ålder under 2019, som har förvärvsinkomster som överstiger ett inkomstbasbelopp 2020”.

Kansliet för hållbart arbetsliv vid Socialdepartementet publicerade under 2024 rapporten Pensionärernas levnadsstandard då och nu som inkluderar ett avsnitt om jobbonärer. De väljer att definiera en jobbonär som en person som tar ut allmän inkomstgrundad pension, garantipension eller äldreförsörjningsstöd i kombination med en förvärvsinkomst. För att få jämförbara tidsserier har de valt att bara inkludera personer 63 år och äldre.

Både Pensionsmyndigheten och ISF inkluderar personer som har en förvärvsinkomst året efter hen har en pensionsinkomst, medan Alecta och Kansliet för hållbart arbetsliv även inkluderar personer som har en förvärvsinkomst samma år som personen har en pensionsinkomst. Ett problem med den första definitionen är att en person kan ta ut pension och förvärvsinkomst under ett helt år utan att definieras som jobbonär eftersom hen inte tog ut pension i december året innan. Ett problem med den senare definitionen är att en person som först förvärvsarbetar och sedan slutar arbeta och börjar ta ut pension under samma kalenderår definieras som jobbonär, trots att personen inte har haft förvärvsinkomst och pension samtidigt. Det finns således både fördelar och nackdelar med båda sätten att definiera en jobbonär.

I detta kapitel redovisas antal och andel jobbonärer, pensionärer samt förvärvsarbetande. I tabell 1 presenteras antal uppdelade på kön och ålder från 62 till 84 år för år 2022. Personer som är 62 år kan dock inte definieras som jobbonärer då det krävs ett uttag av allmän pension i december året innan för att räknas som jobbonär.

Det fanns totalt 263 000 jobbonärer i åldrarna 62 - 84 år. Antalet förvärvsarbetande utan allmän pension var 270 000 för samma åldrar. Antalet jobbonärer var som högst i åldersklasserna 66, 67 och 68 år. Antalet förvärvsarbetande minskade successivt från 62 års ålder.

Det fanns fler manliga jobbonärer än kvinnliga i samtliga åldersklasser, medan antalet förvärvsarbetande var ungefär lika många bland båda könen. Det fanns knappt 200 personer i åldrarna 75 - 84 år som enbart förvärvsarbetade utan att ta ut någon svensk allmän pension. I åldersklassen 80 - 84 år fanns det 11 000 personer som fortfarande var jobbonärer.

Totalt fanns det knappt 9 000 personer som tillhörde gruppen övriga. Det är huvudsakligen personer som har tjänstepension och/eller privat pension. Det finns även några kvinnor i den gruppen som enbart har änkepension. Antalet i gruppen övriga var som högst i de lägsta åldrarna.

I figur 1 nedan presenteras andelen förvärvsarbetande, jobbonärer och pensionärer för olika åldrar.

Andelen jobbonärer var som högst i åldersklasserna 66, 67 och 68. Detta gäller för både män och kvinnor. I högre åldrar var andelen jobbonärer högre bland män än bland kvinnor. Andelen förvärvsarbetande minskade med stigande ålder för båda könen och var relativt lika bland män och kvinnor oavsett ålder.

I snitt har män haft en högre utträdesålder än kvinnor, vilket även kan vara en bidragande orsak till att andelen jobbonärer är högre bland män än bland kvinnor. Fler kvinnor än män har sjukersättning, vilket även kan förklara varför färre kvinnor förvärvsarbetar vid högre åldrar. Andelen egenföretagare är generellt högre bland jobbonärerna än bland befolkningen totalt. Det är även vanligare att män är egenföretagare än att kvinnor är det. Detta är troligtvis en av förklaringarna till varför fler män än kvinnor var jobbonärer. Sysselsättningsgraden är generellt högre bland äldre män jämfört med bland äldre kvinnor, vilket kan förklara varför andelen jobbonärer är högre bland män än bland kvinnor

I tabell 2 nedan presenteras en tidsserie för hur andelen förvärvsarbetande, jobbonärer och pensionärer har utvecklats under 10 år.

För både män och kvinnor har andelen jobbonärer ökat över tid. För kvinnor har andelen jobbonärer ökat från 9,9 procent år 2012 till 13,3 procent år 2022. För män har andelen jobbonärer ökat från 15,8 procent till 17,8 procent för samma tidsperiod. Andelen förvärvsarbetande har varit relativt lika mellan år 2012 och 2022, men har minskat något. Även andelen pensionärer har minskat något. Andelen övriga har nästan halverats under samma tidsperiod, dock från väldigt låga nivåer.

I figur 2 visas utvecklingen över tid motsvarande det som redovisas i tabell 2.

Här syns skillnaden mellan kvinnor och män tydligt. Andelen kvinnliga förvärvsarbetande har hela tiden varit högre än andelen kvinnliga jobbonärer. Bland männen har andelen förvärvsarbetande varit högre än andelen jobbonärer i början och i slutet av undersökningsperioden, men mellan 2015 och 2019 var andelen manliga förvärvsarbetande och andelen manliga jobbonärer ungefär lika höga.

Andelen manliga förvärvsarbetande och andelen kvinnliga förvärvsarbetande har varit ungefär lika höga och har följt samma utveckling under vår undersökningsperiod. Även i gruppen övriga är andelen kvinnor och andelen män i princip lika stora. Skillnaden mellan kvinnor och män är i princip att en större andel av männen med en utbetalning av allmän pension även hade en förvärvsinkomst och alltså var jobbonärer.

Utvecklingen för andelen kvinnliga och andelen manliga jobbonärer följer samma mönster, men andelen män har hela tiden varit ett par procentenheter högre. Omvänt gäller för andelen pensionärer, där andelen kvinnliga pensionärer hela tiden har varit ett par procentenheter högre än andelen manliga pensionärer.

Både andelen manliga och kvinnliga jobbonärer minskade under åren 2020 och 2021, för att sedan öka igen under 2022. Andelen förvärvsarbetande ökade alla åren under samma tidsperiod. Det totala antalet personer över 62 år som förvärvsarbetade, inklusive jobbonärerna, minskade dock under 2020 och 2021. Enligt Arbetskraftsundersökningen³ mattades sysselsättningsgraden av bland 70-74-åringar under Coronapandemin, vilket kan förklara minskningen under dessa två år.

I tabell 3 visas genomsnittlig ålder för jobbonärer.

Genomsnittlig ålder för jobbonärer var något högre för män än för kvinnor. Snittåldern har ökat med ungefär ett år under en femårsperiod. Detta kan delvis ha att göra med att vi bara har uppgifter om personer födda 1938 eller senare, vilket gör att vi för varje år får uppgifter om en extra åldersklass. Genomsnittlig ålder för jobbonärer var 70,2 år 2022. För män var den 70,5 år och för kvinnor 69,7 år.

I det här kapitlet presenteras jobbonärer och deras inkomster. Två typer av inkomster tas upp: förvärvsinkomster och pensionsinkomster.

Som förvärvsinkomster avses inkomst från anställning samt inkomst från näringsverksamhet. Inkomster från förvärvsinkomst och näringsverksamhet är pensionsgrundande upp till en taxerad inkomst på 8,07 inkomstbasbelopp (550 000 kronor år 2022), men även belopp över är inkluderade i kapitlet. Den undre gränsen för att inkomsten ska vara pensionsgrundande är 42,3 procent av prisbasbeloppet (20 135 kronor år 2022), men eftersom definitionen för en jobbonär är att personen ska ha haft en inkomst över denna gräns (i kombination med ett pensionsuttag), så exkluderas personer med en inkomst under gränsen (dessa räknas istället som pensionärer).

Med pensionsinkomster menas pension från det allmänna pensionssystemet: inkomstpension, tilläggspension, garantipension, premiepension, inkomstpensionstillägg, äldreförsörjningsstöd samt bostadstillägg till pensionärer inklusive särskilt bostadstillägg. Olika typer av efterlevandepension (främst änkepension) är inte inkluderade, eftersom dessa inte ingår i det allmänna pensionssystemet.

Kapitalinkomster samt förvärvsinkomster från utlandet är inte inkluderade. Inte heller tjänstepension, privat pension eller pension från utlandet. Syftet är inte att ge en komplett bild av jobbonärernas ekonomiska situation, utan att titta på jobbonärernas förvärvsinkomster och allmänna pensionsinkomster.

I tabell 4 har jobbonärerna delats in fyra olika åldersklasser. Antal avser antal jobbonärer i respektive åldersklass och andel avser andel personer som är jobbonärer i respektive åldersklass.

Andelen jobbonärer var som högst i åldersklassen 66 - 70 år för både kvinnor och män. Detta beror på att i den lägre åldersgruppen var det en större andel som fortfarande var förvärvsaktiva utan att ha börjat ta ut någon pension. I de högre åldersklasserna var det en större andel som hade slutat förvärvsarbeta och enbart tog ut pension. Även antalet jobbonärer var som högst i åldersklassen 66 - 70 år (notera att åldersklasserna inkluderar olika många årskullar).

I tabell 5 presenteras inkomstfördelningen inom samma åldersklasser som presenterades i tabell 4. Enbart förvärvsinkomster ingår i inkomstgrupperna.

Bland yngre jobbonärer (62 - 65 och 66 - 70 år) var det vanligast att ha en förvärvsinkomst på 100 000 - 299 999 kronor, undantag är kvinnor 66 - 70 år där det var något vanligare att ha en förvärvsinkomst upp till och med 99 999 kronor. Bland äldre (71 - 75 och 76 - 84 år) var det vanligast att ha en förvärvsinkomst upp till 99 999 kronor.

Andelen jobbonärer som hade en förvärvsinkomst på 500 000 kronor eller mer var förhållandevis liten inom alla åldersklasser. Bland de yngre jobbonärerna var det relativt vanligt att ha en förvärvsinkomst på 300 000 - 499 999 kronor, något vanligare bland de manliga jobbonärerna.

Inkomsterna, både från pension och från förvärvsarbete, skiljde sig rejält åt mellan olika jobbonärer. I figur 3 presenteras kombinationen av pension och förvärvsinkomst för jobbonärer för år 2022. Personerna som återfinns under det gråa strecket har haft en högre pensionsutbetalning än förvärvsinkomst och personerna som återfinns över det gråa strecket har haft en högre förvärvsinkomst än pensionsutbetalning. Flest personer återfinns där det är som mest mörkrött i diagrammet. Den horisontella streckade linjen motsvarar medianförvärvsinkomsten för jobbonärer och den vertikala punktade linjen motsvarar medianpensionen för jobbonärer.

De flesta jobbonärer hade en pension på mellan 150 000 och 250 000 kronor och en förvärvsinkomst på upp till 200 000 kronor per år. Männen hade i snitt både högre pension och högre förvärvsinkomst än kvinnorna. Dock fanns det en stor spridning och enstaka personer har haft över 2 000 000 kronor i förvärvsinkomst eller över 500 000 kronor i pension. Att spridningen var större för förvärvsinkomsten än för pensionen är inte förvånande, eftersom lönespridningen generellt är större än spridningen av pension. Majoriteten hade högre pension än förvärvsinkomst, men enstaka jobbonärer har en förvärvsinkomst som är betydligt högre än deras pensionsinkomster. Detta beror på att det finns ett tak i intjänande till den allmänna pensionen som gör att pensionsutbetalningarna inte kan bli hur höga som helst. Något sådant tak finns inte för förvärvsinkomster.

I tabell 6 presenterar olika spridningsmått för pensionsinkomster och förvärvsinkomster för jobbonärer i relation till pensionärer och förvärvsarbetande (62 - 84 år).

Medianpensionen var 205 000 kronor för de manliga jobbonärerna och 181 000 kronor för de kvinnliga. Medianförvärvsinkomsten var 122 000 kronor för de manliga jobbonärerna och 105 000 kronor för de kvinnliga.

Jobbonärerna hade en högre pension än de renodlade pensionärerna. Detta kan bero på flera saker, men en förklaring kan vara att det är lättare att jobba högre upp i åldrarna för en person som har haft ett jobb som är fysiskt mindre krävande, jämfört med en person som har haft ett mer fysiskt krävande jobb. Ett fysiskt mindre krävande jobb är oftare associerat med en högre lön, vilket i sin tur genererar en högre pension.

Förvärvsinkomsten var lägre bland jobbonärerna än bland de förvärvsarbetande som inte tog ut någon pension. Detta kan bero på flera olika saker, till exempel deltidsjobb, skillnader i ålder eller att en person med hög förvärvsinkomst väljer att skjuta på sitt pensionsuttag. Detta har dock inte undersökts närmare.

Var tionde manlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 397 000 kronor eller mer samtidigt som var tionde manlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 31 000 kronor eller mindre. Bland de kvinnliga jobbonärerna hade var tionde jobbonär en förvärvsinkomst på 30 000 kronor eller mindre, medan var tionde hade en förvärvsinkomst på 332 000 kronor eller mer.

I tabell 7 presenteras jobbonärernas antal och förvärvsinkomster i relation till den totala befolkningens antal och förvärvsinkomster (0 - 84 år).⁴

263 000 personer eller 4,2 procent av Sveriges befolkning med en förvärvsinkomst var jobbonärer under år 2022. I snitt hade de en förvärvsinkomst på 173 000 kronor, vilket utgjorde 46,7 procent av den genomsnittliga förvärvsinkomsten för samtliga personer med en förvärvsinkomst. Jobbonärernas totala förvärvsinkomst var 46 miljarder kronor, vilket utgjorde 2 procent av den totala förvärvsinkomsten hos samtliga personer med en förvärvsinkomst. Andelen om 2 procent har varit konstant under de senaste fem åren.

För Sveriges totala förvärvsinkomster utgjorde jobbonärernas förvärvsinkomster en liten del, men för den enskilda jobbonären var förvärvsinkomsten av större betydelse. Jobbonärernas förvärvsinkomster har därmed en relativt liten påverkan på pensionssystemet, inkomstskatter och statsbudgeten.

En genomsnittlig jobbonär hade en förvärvsinkomst på 173 000 kronor och en allmän pension på 195 000 kronor under år 2022. För en jobbonär som fortsätter att arbeta under ett extra år beräknas den inkomstgrundande pensionen i genomsnitt höjas med 1 procent, vilket motsvarar cirka 2 200 kronor per år eller cirka 180 kronor per månad före skatt. Den största ekonomiska vinsten för en jobbonär är därmed den förvärvsinkomst som jobbonären får under året hen fortsätter att arbeta och inte ökningen i inkomstgrundad pension.

I Kapitel 3 presenteras statistik för jobbonärer uppdelat på kommun och län.

Gränskommunerna i Norrbotten, Värmland och Skåne har en relativt stor andel arbetspendlare eller före detta arbetspendlare, som får antingen lön eller pension från Norge/Danmark. Inkomster från utlandet är inte med i underlaget, vilket innebär att andelen jobbonärer i dessa kommuner kan vara underskattade.

I figur 4 presenteras andelen jobbonärer 62 - 84 år uppdelade på län.

Av hela Sveriges äldre befolkning (62 - 84 år) var 12 procent jobbonärer under år 2022. Andelen skiljde sig dock åt mellan olika län och det fanns län som stack ut åt båda hållen. Västmanlands län var det län där andelen var lägst, där var endast 10 procent av de äldre jobbonärer. I Gotlands län som befinner sig i andra änden av fördelningen var det 15 procent av de äldre som var jobbonärer. Det innebär att i Gotlands län var andelen jobbonärer en och en halv gång så hög som i Västmanlands län.

I tabell 8 presenteras andel, antal och snittålder för jobbonärer samt totalt antal personer 62 - 84 år uppdelade på län.

Snittåldern för jobbonärer i hela Sverige var 70,2 år. Snittåldern varierade dock mellan de olika länen och det skiljde drygt ett år mellan det län med yngst jobbonärer och det län med äldst jobbonärer. Högst snittålder bland jobbonärer återfanns i Stockholms län med snittålder på 70,5 år medan lägst snittålder återfanns i Norrbottens län med en snittålder på 69,4 år.

Enligt Pensionsmyndighetens rapport Pensionsåldrar och arbetslivets längd (2024) avseende 2023 var medelpensioneringsåldern⁵ högst i Stockholms län och lägst i Norrbottens län. En högre medelpensioneringsålder är därmed associerad med en högre snittålder bland jobbonärerna och vice versa.

I figur 5 presenteras andel jobbonärer 62 - 84 år uppdelade på kommun. Storstadsregionerna är utbrutna för ökad tydlighet. Tabell med data över andel, antal och snittålder för jobbonärer samt totalt antal personer 62 - 84 år uppdelade på kommun återfinns i tabellbilagan.

Högst andel jobbonärer återfanns i Aneby kommun och Ydre kommun som hade 20 procent respektive 18 procent jobbonärer. Lägst andel jobbonärer återfanns i Surahammar kommun, Bromölla kommun och Hofors kommun som hade 8 procent jobbonärer vardera. Andelen jobbonärer var därmed två och en halv gånger så hög i Aneby kommun jämfört med kommunerna med lägst andel.

Vi har sett att andelen egenföretagare är högre bland jobbonärerna än bland befolkningen som helhet. I Ydre kommun och Aneby kommun fanns det relativt många egenföretagare, medan det i Surahammar kommun, Bromölla kommun och Hofors kommun fanns relativt få. Detta kan förklara en del av skillnaden mellan kommunerna.

Det kan tilläggas att vi inte har tittat på åldersfördelningen eller könsfördelningen inom kommunerna och länen, vilket kan påverka både andelen jobbonärer och deras snittålder. En kommun med en stor andel personer som är mellan 65 och 66 år kommer troligtvis ha en större andel jobbonärer än en kommun med en stor andel över 70 år. I en liten kommun kan även en liten ökning i antal jobbonärer göra att andelen jobbonärer ökar relativt mycket. På samma sätt kan en högre snittålder bland de äldre i en kommun göra att även jobbonärernas snittålder blir högre.

Tabell 1: (K) innebär att siffran avser kvinnor, (M) innebär att siffran avser män, (S) innebär att siffran avser samtliga

Tabell 2: (K) innebär att siffran avser kvinnor, (M) innebär att siffran avser män, (S) innebär att siffran avser samtliga

Tabell 6: (pension) innebär att siffran avser pensionsutbetalning, (lön) innebär att siffran avser förvärvsinkomst

Tabell 7: (kr) innebär att siffran avser svenska kronor, (mdkr) innebär att siffran avser miljarder svenska kronor