Nyblivna pensionärers kompensationsgrader
Redovisning av regleringsbrevsuppdrag

Kompensationsgrad är ett vanligt förekommande mått i pensionssammanhang. Här avses oftast den första pensionsutbetalningen i förhållande till inkomsten strax före pensioneringen, men det förekommer även andra mått på kompensationsgrader som omfattar andra inkomster och skatter.

Kompensationsgraden var en central aspekt vid utformningen av pensionssystemet. Ett skäl till detta var att det tidigare ATP-systemet var förmånsbestämt där pensionen, förenklat uttryckt, bestämdes av slutlönen. ATP-systemet gav en given kompensationsgrad på ungefär 60 procent (för allmän pension) vid uttag vid 65 års ålder. Vid övergången till avgiftsbaserat system fanns därför ett fokus på hur kompensationsgraden skulle förändras och vilken nivå som skulles ges vid olika typer av intjänande. En avgift på 18,5 procent av den pensionsgrundande inkomsten beräknades ge en kompensationsgrad på 60 procent för ett typfall med 40 intjänandeår, med en medelinkomst som följer genomsnittlig inkomstutveckling och med en pensionsålder som anpassas efter livslängdsförändringar.

Lagstiftaren var medveten om att pensionerna i ett livsinkomstbaserat system med valfri pensionsålder inte skulle motsvara kompensationsgraden för typfallet. Trots intentionerna diskuteras dock kompensationsgraderna återkommande i den allmänna debatten om pensionernas tillräcklighet där faktiska pensionsutfall jämförs med den 60-procentiga kompensationsgraden som angavs i förarbetena till nuvarande pensionssystem.

I denna rapport redovisas kompensationsgrader både för typfall liknande det som användes i förarbetena, det så kallade standardtypfallet, och faktiska kompensationsgrader för nyblivna pensionärer. Fördelen med typfallsberäkningar är att de är ett bra mått på hur pensionssystemet levererar i förhållande till hur det var tänkt. Nackdelen är att måttet inte fullt ut visar hur det ser ut i verkligheten. Få personer uppfyller typfallets kriterier. Verkligheten studeras bäst genom faktiska kompensationsgrader. De faktiska kompensationsgraderna är ofta högre än de för typfallen eftersom vi antar en rak lönebana för typfallen. Det ger en relativt hög slutlön och därmed låg kompensationsgrad. I verkligheten är inkomsterna ofta avtagande i slutet av arbetslivet, vilket höjer kompensationsgraderna.

Denna rapport är svar på uppdrag i regleringsbrevet för 2025. Pensionsmyndigheten ska redovisa faktiska kompensationsgrader i enlighet med redovisningen föregående år som rör kompensationsgrader. Föregående års uppdrag återfinns i bilaga 4.

För att höja pensionerna har riksdagen beslutat om höjningar av åldersgränser i pensionssystemet. I denna rapport studerar vi förändringen av kompensationsgraden för allmän pension efter höjningen av lägstaåldern för uttag av allmän pension samt åldern för rätt till garantipension 2023. Åldersgränserna höjdes då från 62 till 63 respektive 65 till 66 år. Grupperna som påverkades av de höjda åldersgränserna 2023 fick vänta ett år med att ta ut pension. Höjningen fick därför genomslag på kompensationsgraderna först året efter, för nyblivna pensionärer 2024.

Höjningen av åldersgränserna påverkade särskilt årskullen född 1958 som fyllde 65 år 2023 respektive 66 år 2024. Vi har studerat vilken kompensationsgrad för allmän pension denna årskull fick vid 66 års ålder samt mediankompensationsgraden 2024 för samtliga nyblivna pensionärer åldrarna 63–70 år. För tjänstepension har vi eftersläpning i data och det senaste pensioneringsåret som vi kan studera för total pension, det vill säga allmän pension inklusive tjänstepension, är 2023. Vi redovisar dessa uppgifter i ett separat avsnitt i rapporten, men rapportens fokus ligger på kompensationsgrad för allmän pension 2024.

Definitionen av kompensationsgrad som vi utgår ifrån är

För att förstå utvecklingen av kompensationsgrader över tid bör man ha med sig att kompensationsgraden är just en kvot som påverkas positivt (negativt) av en höjd (sänkt) pension. Kompensationsgraden påverkas på motsvarande sätt negativt (positivt) av en höjd (sänkt) slutlön.

Slutlönen beräknas som ett genomsnitt av inkomsterna för de fem år som föregår pensioneringen (för pensionering vid 66 används inkomsterna vid 61 till 64 års ålder). Inkomsterna räknas om till samma prisnivå som pensionen. Att göra inkomster jämförbara med prisindexering är vanligt och Pensionsmyndigheten har gjort så i myndighetens tidigare analyser av kompensationsgrader. Genom prisindexering blir köpkraften jämförbar för inkomster under olika år. Att inte indexera upp slutlönen skulle överskatta kompensationsgraden.

Indexering med prisindex innebär dock att kompensationsgraden minskar vid inflation, eftersom slutlönen då blir högre på grund av en högre indexering. De senaste årens höga inflation innebär kraftigt höjda slutlöner i beräkningen av kompensationsgraderna. Detta sänker kompensationsgraderna, allt annat lika. När vi i följande avsnitt redovisar sjunkande kompensationsgrader redogör vi i text för om detta beror på prisindexeringen av slutlönen eller om kompensationsgraden sjunker även när slutlönen indexeras med inkomstindex.

Pensionen beror vidare på intjänandet under hela arbetslivet, inte bara på slutlönen. Vi vet att kvinnor i högre utsträckning än män arbetar deltid, särskilt under småbarnsåren. Detta kommer att påverka pensionen även om dessa kvinnor sedan arbetar heltid i slutet av arbetslivet. I den här rapporten har vi inte tittat närmare på hur livsinkomsten och intjänandet ser ut över tid för de olika grupperna och inte heller på hur livslängdsutvecklingen påverkat och ger således ingen förklaring till de skillnader vi ser i pensionsnivåer.

Förväntan är att kompensationsgraden minskar över tid för den allmänna pensionen för dem som går i pension vid en given ålder eftersom förväntad livslängd och därmed delningstal för pensionen ökar. Detta innebär att pensionsbehållningen ska betalas ut under en längre tid och därför blir den månatliga utbetalningen lägre. Förändringar i slutlöner över tid kan dock påverka detta förväntade utfall. Vidare påverkas den totala pensionens kompensationsgrad av värdeutvecklingen av premiepensionen och tjänstepensionen. Kompensationsgraderna, för allmän pension och för total pension, har också påverkats av förändringar av den allmänna pensionen; till exempel höjningar av garantipension, införandet av inkomstpensionstillägget och ändringar av förskottsräntan i premiepensionen. Förändringar i tjänstepensionen som påverkar kompensationsgraderna är till exempel ändrade förvalda utbetalningstider, höjda avsättningar och ändringar av prognosränta. På längre sikt kan även förändringar i populationen och förhållanden på arbetsmarknaden påverka kompensationsgraderna, till exempel i form av en ökning eller minskning av antal bosättningsår och intjänandeår.

Exakt beräkning med sådant som variabler och indexering redovisas i bilaga 2.

I detta avsnitt beskrivs kortfattat hur vi har beräknat kompensationsgraderna. Se bilaga 2 för mer om beräkningsmetoden.

För inkomstgrupperna är kriterierna följande

• Låg inkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst större än 0,423 prisbasbelopp men mindre än 3 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar ungefär en månadsinkomst större än 2 100 men mindre än 20 150 kronor (2025). (0,423 prisbasbelopp är inkomstgränsen för deklarationsplikt, lägre inkomster ger ingen pensionsgrundande inkomst.)
• Medelinkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst motsvarande 3 inkomstbasbelopp eller mer och under avgiftstaket för den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp. Detta motsvarar en månadsinkomst på 20 150 eller mer, men mindre än 54 200 kronor (2025).
• Hög inkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst motsvarande 8,07 inkomstbasbelopp eller mer. Detta motsvarar en månadsinkomst på 54 200 kronor eller mer.

När vi beräknar kompensationsgraden för allmän pension inkluderas inkomstpension, tilläggspension, premiepension, inkomstpensionstillägg och garantipension. Bostadstillägg och äldreförsörjningsstöd ingår inte.

Uppgifterna om tjänstepension är registrerade på årsnivå till skillnad från övriga pensionsutbetalningar som är månadsuppgifter. Vi har undersökt om det finns uppgifter om tjänstepension året före nybeviljandet av inkomstpension. Detta innebär att vi kontrollerar om personer gjort ett förtida uttag av tjänstepension. I de fall det förekommer förtida uttag antas att tjänstepensionen har tagits ut för hela året då uttaget av den allmänna pensionen påbörjades. Månadsbeloppet räknas då ut som årsbeloppet, för året vid uttag av allmän pension, dividerat med 12. Om det inte gjorts ett förtida uttag av tjänstepension antas att tjänstepensionen tas ut samtidigt som inkomstpensionen.

Den privata pension som redovisas är privat pensionssparande med avdragsrätt, det vill säga individuellt pensionssparande (IPS) eller privat pensionsförsäkring. Ett eget sparande till pensionen kan givetvis ske även med skattade pengar, men dess effekt på kompensationsgraderna beskrivs inte i denna rapport.

Genomgående presenteras medianvärden för kompensationsgraderna och de underliggande faktorerna slutlön och pension. För enkelhets skull uttrycker vi medianvärdena ibland som ”genomsnitt”. För att hitta orsakerna till de förändringar i kompensationsgrader som vi ser har vi studerat utveckling av medianpension och medianslutlön för inkomstgrupperna under perioden. Medianvärdet för kompensationsgraderna kan dock inte direkt härledas ur medianvärdet för pensionen respektive medianvärdet för slutlönen; den individ som är medianpersonen för kompensationsgraden är inte nödvändigtvis samma individ som medianpersonen för pensionen eller medianpersonen för slutlönen. Men vi ser att förändringen av värdet för dessa variabler över tid i hög utsträckning förklarar den utveckling vi ser för kompensationsgraderna.

Under 2023 tog 61 354 personer, som även var folkbokförda i Sverige under åren 2022 och 2024, ut hel inkomstpension eller garantipension i åldrarna 63–70 år. Av dessa hade 55 084 personer haft ett intjänande till pensionen vid 30 års ålder samt haft en pensionsgrundande inkomst något av de fem åren som föregick pensioneringen, varav 27 295 kvinnor (49,6 procent) och 27 789 män (50,4 procent). Fortsättningsvis är det denna grupp som studeras när vi redovisar uppgifter för nyblivna pensionärer 2023.

Under 2024 tog 84 829 personer, som även var folkbokförda i Sverige under åren 2023 och 2025, ut hel inkomstpension eller garantipension i åldrarna 63–70 år. Av dessa hade 73 113 personer haft ett intjänande till pensionen vid 30 års ålder samt haft en pensionsgrundande inkomst något av de fem åren som föregick pensioneringen, varav 36 274 kvinnor (49,6 procent) och 36 839 män (50,4 procent). Fortsättningsvis är det denna grupp som studeras när vi redovisar uppgifter för nyblivna pensionärer 2024. Att antalet nyblivna pensionärer 2024 är betydligt större än 2023 beror på att många 62 respektive 65 åringar väntade med att ta ut pension 2023 tills att de uppnådde 63 respektive 66 års ålder 2024, vilket vi illustrerar nedan.

Figur 1 nedan visar antalet nyblivna pensionärer 2023 och 2024 för respektive pensionsålder. Vi redovisar även antalet nyblivna pensionärer 2022 som jämförelse.

2022 var 65 den vanligaste åldern för uttag av pension för både kvinnor och män. Antalet sjönk sedan 2023 och 2024. 2024 var 66 år den vanligaste åldern för uttag av pension för kvinnor. Figuren visar även att den nedre gränsen för uttag höjdes, 2023 ser vi inte längre några nyblivna penionärer vid 62 års ålder. Ett år senare, när de som tidigare skulle ha gått i pension vid 62 kunde gå i pension vid 63 års ålder, har antalet nyblivna pensionärer vid 63 års ålder ökat kraftigt.

2022 var det 41 procent av kvinnorna och 38 procent av männen som tog ut pension vid 65. 2024 hade dessa andelar sjunkit till 25 procent för kvinnor och 27 procent för män. Andel av nyblivna pensionärer 2024 som var 63 år var 23 (kvinnor) respektive 25 (män) procent. Andel som tog ut pension vid 66 års ålder var 27 (kvinnor) och 22 (män) procent.

När det gäller födda 1958 tog 23 440 personer, som även var folkbokförda i Sverige under åren 2023 och 2025, ut hel inkomstpension eller garantipension 2024, det vill säga vid 66 års ålder. Av dessa hade 17 957 personer haft ett intjänande till pensionen vid 30 års ålder och en pensionsgrundande inkomst något av de fem åren som föregick pensioneringen, varav 9 816 kvinnor (54,7 procent) och 8 141 män (45,3 procent). Fortsättningsvis är det denna grupp som studeras när vi redovisar uppgifter för födda 1958.

Figur 2 visar antalet nyblivna pensionärer vid 65 års ålder fördelat på inkomstgrupper över tid. Antalet personer som tar ut pension vid 65 års ålder har minskat över tid. Den som vill veta mer om förändringen av pensionsåldern kan läsa rapporten “Pensionsåldrar och arbetslivets längd” (Pensionsmyndigheten 2025).

Den kraftiga minskningen av antalet 65-åringar bland nyblivna pensionärer 2023 och 2024 beror på att åldern för rätt till garantipension höjdes från 65 till 66 år 2023. Av samma skäl ökade antalet 66-åringar 2024 då de födda 1958 som annars tagit ut pension vid 65 års ålder fyllde 66 år, se Figur 3. Vi ser att det framför allt är låg- och medelinkomsttagare som har påverkats av den höjda åldersgränsen, antalet höginkomsttagare som tar ut pension vid 65 respektive 66 är relativ stabilt över tid. Andelen låg- och medelinkomsttagare minskade därför 2023 och 2024 bland 65-åriga nyblivna pensionärer, 2024 skedde en motsvarande ökning av andelen i dessa inkomstgrupper bland 66-åriga pensionärer.

Nedan redovisas utvecklingen av mediankompensationsgrad för allmän pension för nyblivna pensionärer i åldrarna 62–70 år (2022) respektive 63–70 år (2023–2024).

Kompensationsgraderna sjönk kraftigt mellan 2022 och 2023 för gruppen med låg inkomst. Kvinnor med medelinkomst fick också en något sänkt kompensationsgrad. Detta kan förklaras av att de som fyllde 65 inte längre fick garantipension, vilken kraftigt höjer kompensationsgraderna. Eftersom många väntade med pensionsuttag 2023 på grund av de höjda åldersgränserna analyserar vi nedan förändringen i mediankompensationsgrad mellan 2022 och 2024.

Mätt för samtliga inkomstgrupper och kön ökade mediankompensationsgraden från 46 procent 2022 till 50 procent 2024. Antalet intjänandeår mätt som medianvärdet var oförändrat 45 år mellan 2022 och 2024, medelvärdet ökade dock från 43,7 till 44,2 år. Mellan 2022 och 2024 ökade mediankompensationsgraderna för samtliga inkomstgrupper och kön. Samtliga inkomstgrupper har vidare fått en ökning av både medianpension och medianslutlön. Flera inkomstgrupper har inte ökat antal intjänandeår under perioden mätt som medianvärdet. Samtliga inkomstgrupper har dock en ökning av antal intjänandeår mätt som medelvärdet, vilket inte återfinns i tabellen men redovisas i löptext nedan.

För kvinnor med låg inkomst ökade mediankompensationsgraden från 101 till 113 procent mellan dessa år, vilket är den kraftigaste ökningen bland inkomstgrupperna. Den procentuella ökningen av medianpensionen var också störst för kvinnor med låg inkomst jämfört med andra grupper, en ökning med nästan 16 procent. Antalet intjänandeår mätt som medianvärdet ökade från 42 till 43 år. Kvinnorna hade den kraftigaste ökningen av medelvärdet för intjänandeår, en ökning med 1,2 år. Män med låg inkomst fick också en kraftig ökning av mediankompensationsgraden, från 98 procent till 109 procent. Liksom för kvinnorna ökade medianpensionen för männen med låg inkomst kraftigt, en ökning med nästan 15 procent. Även männen fick en ökning av antal intjänandeår, mätt som medianvärdet en ökning från 42 till 43 år. Medelvärdet ökade med 0,9 år.

För kvinnor med medelinkomst ökade kompensationsgraden från 46 till 50 procent mellan 2022 och 2024. Kvinnor med medelinkomst fick lägst procentuella ökning av medianpensionen under denna period jämfört med övriga grupper, en ökning med knappt 12 procent. Antal intjänandeår mätt som median var oförändrat för denna grupp under perioden och låg på 45 år, medelvärdet ökade dock med 0,6 år. För männen i samma inkomstgrupp ökade mediankompensationsgraden från 47 till 52 procent. Medianpensionen ökade med 13 procent. Män med medelinkomst fick lägst procentuella ökning av medianslutlönen under denna period jämfört med övriga grupper, en ökning med knappt 2 procent. Antalet intjänandeår mätt som medianvärdet var oförändrat för denna grupp och låg på 46 år under perioden. Medelvärdet höjdes dock med 0,3 år.

När det gäller gruppen med hög inkomst ökade mediankompensationsgraden för kvinnorna från 33 till 37 procent mellan 2022 och 2024. Gruppen hade den kraftigaste procentuella ökningen av medianslutlönen på 3,6 procent. Medianpensionen ökade med 13 procent. Antalet intjänandeår mätt som medianvärdet ökade från 44 till 45 år, medelvärdet ökade med 0,4 år. För männen med hög inkomst ökade mediankompensationsgraden från 33 till 37 procent, det vill säga samma nivåer som för kvinnorna i samma inkomstgrupp. Männens medianpension och medianslutlön är dock högre än kvinnornas för gruppen med hög inkomst. Medianpensionen ökade med 13 procent under perioden. Antalet intjänandeår mätt som medianvärdet var oförändrat under perioden och låg på 45 år, medelvärdet höjdes med 0,3 år.

Nedan redovisar vi utvecklingen av kompensationsgraden för nyblivna pensionärer vid 65 och 66 års ålder.

För gruppen med låg inkomst är mediankompensationsgraden för 65-åringar 92 (kvinnor) respektive 98 (män) procent 2024. För både kvinnor och män är mediankompensationsgraden högre för 66-åringar, 122 (kvinnor) respektive 118 (män) procent. 66-åringarna har högre pension och lägre slutlön än 65-åringarna för båda könen, vilket höjer kompensationsgraden. För både kvinnor och män har 65-åringarna ett högre antal genomsnittliga intjänandeår än 66-åringarna (mätt som medianvärden). För 65-åriga nyblivna pensionärer är genomsnittligt antal intjänandeår 44 för både kvinnor och män. För 66-åringarna är antalet intjänandeår i genomsnitt 43 för kvinnor och 42 för män.

Männen har högre mediankompensationsgrad än kvinnorna för 65-åringar, vilket förklaras av högre pensionsnivåer (även slutlönerna är högre för männen men kompensationsgraden är fortfarande högre). För 66-åringar gäller det omvända, kvinnorna har högre mediankompensationsgrad än männen. Det beror på att kvinnorna har lägre genomsnittlig slutlön (de har även något lägre pension, men kompensationsgraden är fortfarande högre än männens).

Vi ser en sjunkande mediankompensationsgrad 2024 jämfört med 2022 för både de 65-åriga kvinnorna och männen. För kvinnorna beror det på en lägre pension och högre slutlön, för männen förklaras utvecklingen av en högre slutlön. Kompensationsgraden sjunker även vid inkomstindexering av slutlönen. För 66-åringarna har kompensationsgraden ökat kraftigt för båda könen, med 28 (kvinnor) respektive 18 (män) procentenheter. De höjda kompensationsgraderna mellan 2022 och 2024 för 66-åringarna beror både på högre pensioner och lägre slutlöner. Att slutlönerna har minskat tyder på en förändrad sammansättning av gruppen i och med höjningen av åldern för rätt till garantipension och sjukersättning.

För medelinkomsttagare är mediankompensationsgraden för 65-åringar 49 (kvinnor) respektive 52 (män) procent 2024. För både kvinnor och män är mediankompensationsgraden högre för 66-åringar, 56 (kvinnor) respektive 58 (män)procent. 66-åringarna har högre pension och lägre slutlön än 65-åringarna för båda könen, vilket höjer kompensationsgraden. För männen är det genomsnittliga antalet intjänandeår 47 för båda pensionsåldrarna. För kvinnorna är det genomsnittliga antalet intjänandeår 46 för båda pensionsåldrarna (medianvärden).

Männen har högre mediankompensationsgrad än kvinnorna för både 65- och 66-åringar 2024, vilket förklaras av högre pensionsnivåer (även slutlönerna är högre för männen men kompensationsgraden är fortfarande högre).

Vi ser en höjd mediankompensationsgrad 2024 jämfört med 2022 för de 65-åriga männen, för kvinnorna är kompensationsgraden oförändrad. Männens pensioner och slutlöner har ökat. För 66-åringarna har kompensationsgraden ökat för båda könen med nio procentenheter. De höjda kompensationsgraderna mellan 2022 och 2024 för 66-åringarna beror både på högre pensioner och på lägre slutlöner. Slutlönerna har minskat kraftigt, vilket är en stark indikation på en förändrad sammansättning av gruppen i och med höjningen av åldern för rätt till garantipension och sjukersättning. Det speglas dock inte i medianbeloppet för garantipension som endast är 99 kronor för kvinnor och 0 kronor för män, sannolikt har den höjda åldern för rätt till sjukersättning påverkat i högre utsträckning för denna grupp.

För höginkomsttagare är mediankompensationsgraden för 65-åringar 37 (kvinnor) respektive 38 (män) procent 2024. För männen är mediankompensationsgraden något högre för 66-åringar, 39 procent. För kvinnor är kompensationsgraden densamma som för 65-åringarna det vill säga 37 procent. 66-åringarna har både högre pension och högre slutlön än 65-åringarna för båda könen. För männen är 66-åringarnas genomsnittliga antal intjänandeår högre än 65-åringarnas 2024, 46 jämfört med 45 (medianvärden). För kvinnorna är det genomsnittliga antalet intjänandeår, mätt som medianvärdet, 45 för båda pensionsåldrarna.

Männen har högre mediankompensationsgrad än kvinnorna för både 65- och 66-åringar 2024, vilket förklaras av högre medianpension (även medianslutlönen är högre för männen men mediankompensationsgraden är fortfarande högre).

Vi ser en höjd mediankompensationsgrad 2024 för både 65-och 66-åringar jämfört med 2022. För 66-åringarna är ökningen kraftigare för män än för kvinnor, för 65-åringarna är utvecklingen ungefär densamma för båda könen. De höjda kompensationsgraderna mellan 2022 och 2024 kan förklaras av att medianpensionerna har ökat mer än medianslutlönen.

Trots att konceptet kompensationsgrad kan framstå som ett begripligt mått på hur ekonomin blir den dagen man går i pension är det ett ganska dåligt mått på hur verkligheten egentligen ser ut. Det finns troligen inte någon individ som har den genomsnittliga löneutveckling genom hela arbetslivet som standardtypfallet förutsätter.

I figur 6 visas den faktiska spridningen av kompensationsgraderna för dem som tog ut pension under 2023. Varje punkt i punktdiagrammet representerar en person. Ovanför punktdiagrammet visas fördelningen för de tre olika inkomstgruppernas inkomster och medianbeloppen för inkomsten före pensioneringen. Att de med högst inkomst överlappar medelinkomsttagarna beror på att gruppindelningen sker utifrån inkomsten sex år före pensioneringen, men inkomsterna i figuren motsvarar fem års medelvärde av åren före pensioneringsåret (vilket motsvarar slutlönen i beräkningen av kompensationsgraderna). Det är också anledningen till överlappet mellan låg- och medelinkomsttagarna. Till höger om punktdiagrammet visas istället fördelningarna av allmän- och tjänstepension för de nyblivna pensionärerna. Här ser man att de tre inkomstgrupperna överlappar varandra nästan helt och hållet. En förklaring är att låginkomsttagarna oftare får del av garantipension, vilket höjer deras pensioner.

Tjänstepensionen har stor betydelse för kompensationsgraden och har störst betydelse för höginkomsttagare. Anledningen till detta är att man inte får ytterligare pensionsrätt för inkomst- och premiepension för inkomster över 8,07 inkomstbasbelopp. Frånvaron av pensionsrätt över inkomsttaket kompenseras av högre tjänstepensionsavsättningar för personer med kollektivavtal.

I punktdiagrammet är linjer för 60 och 100 procent kompensationsgrad inritade. 87 procent av låginkomsttagarna har en kompensationsgrad för den totala pensionen som är högre än 60 procent, motsvarande andelar är 60 procent av medelinkomsttagarna och 52 procent för dem med hög inkomst. För 100 procentsgränsen i kompensationsgrad är andelarna 56, 12 och 9 procent för respektive inkomstgrupp.

Privat pension ökade mediankompensationsgraden 2023 med ytterligare 3,4 procentenheter. Kvinnor med hög inkomst var den enda inkomstgrupp med ett medianvärde skilt från noll, gruppens medianbelopp var 252 kronor per månad. För övriga inkomstgrupper hade inte ens hälften av personerna privat pension. För samtliga inkomstgrupper överstiger medelvärdet kraftigt medianvärdet för privat pension. Fördelningen är således inte symmetrisk utan så kallat positivt sned, vilket innebär att merparten saknar alternativt har låga belopp privat pension.

I figur 7 visas fördelningen av den tidigare genomsnittliga inkomsten före pensionsuttag och utbetalningen av den allmänna pensionen för dem som tog ut pension under 2023 i åldrarna 63–70 år. Med endast allmän pension blir fördelningen mer komprimerad än i föregående figur och det blir inte särskilt stor skillnad i pensionsutfall mellan låg-, medel- och höginkomsttagare. Det är i stort sett endast de med låg inkomst som hamnar på en kompensationsgrad som är högre än 60 procent, ofta också högre än 100 procent. Kompensationsgraderna för medel- och höginkomsttagare blir därmed betydligt lägre. Det är 1 procent av höginkomsttagarna som har en kompensationsgrad som är högre än 60 procent, 13 procent av medelinkomsttagarna och 80 procent av låginkomsttagarna.

Under år då inflationen är mycket högre än löneökningstakten sjunker kompensationsgraden med anledning av vårt val av beräkningsmetod. De faktiska inkomsterna för åren 2018–2022 justeras med kvoten av 2024 års konsumentprisindex och respektive års konsumentprisindex. Medelbeloppet av detta värde är varje punkt på den horisontella axeln i figur 4. För den allmänna pensionen tar vi istället den faktiska utbetalningen av pension i januari 2024. Konsekvensen av detta blir att den uppräknade inkomsten blir hög, det är nog få personer som får en 8 procentig lönehöjning året innan pensionsuttaget. Eftersom tjänstepensionen skrivs upp med kvoten mellan KPI för 2024 och 2023 får detta mindre påverkan på kompensationsgraden för den totala pensionen i figur 4.

Den ålder man tar ut sin pension har stor påverkan på hur hög pensionen blir. I bilaga 1 finns en figur där grupperingen baseras på pensionsålder istället för inkomst. Där återfinns också en figur med resultatet uppdelat på kön.

Kompensationsgraden påverkas, allt annat lika, positivt av ytterligare ett års arbete och senareläggning av pensionsuttaget. Det tjänas då in ytterligare pensionsrätter och pensionskapitalet ska fördelas över färre år, vilket höjer pensionen och därmed kompensationsgraden. Två åldersgränser i pensionssystemet höjdes 2023, vilket ger effekt på 2024 års kompensationsgrader. Sammanfattningsvis ser vi en senareläggning i uttag av pension efter de höjda åldersgränserna och höjda kompensationsgrader för allmän pension 2024, men vi vet inte hur mycket av den höjda kompensationsgraden som beror på höjningen av åldersgränserna i pensionssystemet.

I föregående års rapporter har vi studerat kompensationsgraderna för nyblivna pensionärer två år tidigare; 2024 redovisade vi kompensationsgrader för nyblivna pensionärer 2022 och så vidare. Detta har vi gjort på grund av att vi har eftersläpning i tillgänglig data för utbetalade tjänstepensioner. Hade inget förändrats skulle vi i denna rapport endast studerat kompensationsgrader för nyblivna pensionärer 2023 och kunnat dra slutsatser om utvecklingen från föregående år. Men 2023 höjdes åldersgränser i pensionssystemet, från 62 till 63 för tidigaste uttag av allmän pension och från 65 till 66 för rätt till garantipension. 2023 är därför ett speciellt år. Ett stort antal personer väntade med att ta ut pension till året efter, 2024, vilket påverkar kompensationsgraderna. Vi ser också kraftigt sjunkande kompensationsgrader för låginkomsttagare 2023 jämfört med 2022 på grund av att garantipension inte betalades ut till nyblivna pensionärer vid 65 års ålder detta år och att många med garantipension, och därmed höga kompensationsgrader, väntade med att ta ut pensionen till dess att de fyllde 66 år 2024. Det går som sagt inte att dra några långtgående slutsatser av resultatet, utvecklingen får istället följas upp i nästa års rapport.

2024 är alltså det första året som man kan analysera kompensationsgraderna när det nya regelverket har fått genomslag fullt ut. Vi har uppgifter om uttag av allmän pension 2024 och har därför kunnat ta fram och analysera kompensationsgraderna för allmän pension för detta år.

När det gäller allmän pension är mediankompensationsgraden 2024 för nyblivna pensionärer vid 66 års ålder, det vill säga födda 1958, för låginkomsttagare 122 (kvinnor) respektive 118 (män) procent. De höga kompensationsgraderna för låginkomsttagare beror på garantipensionen som kompenserar för en låg inkomst under arbetslivet. Gruppen får också del av pensionsgrundande belopp som höjer intjänandet men som inte påverkar slutlönen. Medelinkomsttagarnas mediankompensationsgrad är 56 (kvinnor) respektive 58 (män) procent. För höginkomsttagare är mediankompensationsgraden låg, vilket kan förklaras av taket i den allmänna pensionen, och ligger på 37 (kvinnor) respektive 38 (män) procent.

Mediankompensationsgrader på 56–58 procent för allmän pension bör ses som relativt höga för medelinkomsttagare. Lagstiftaren har i förarbeten gjort uttalanden, som Pensionsmyndigheten har preciserat till att innebära, att det allmänna pensionssystemets målkompensationsgrad för det så kallade standardtypfallet är 60 procent.

För att analysera utvecklingen av mediankompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer är det inte lämpligt att jämföra 2024 års kompensationsgrader med dem för 2023. Det var grupper som inte tog ut pension detta år på grund av de höjda åldersgränserna. Det naturliga jämförelseåret är därför 2022.

Det är dock svårt att närmare analysera utvecklingen och jämföra årets nivåer med föregående års kompensationsgrader för 65- och 66-åringar, eftersom grupperna inte är jämförbara på grund av höjningen av åldersgränsen för rätt till garantipension och sjukersättning. Detta gäller framför allt låg- och medelinkomsttagare där många har garantipension. Bland nyblivna pensionärer vid 66 års ålder återfinns nu (2024) betydligt fler än tidigare med garantipension och personer som tidigare hade sjukersättning som har väntat på pensionsuttaget. Denna grupp, som alltså är beroende av garantipension och sjukersättning, har särskilt låga inkomster före pensionering, vilket höjer kompensationsgraderna för de två lägre inkomstgrupperna.

Vi kan konstatera att mediankompensationsgraderna är betydligt högre för låg- och medelinkomsttagare som tog ut pension vid 66 års ålder 2024 (födda 1958) än för låg- och medelinkomsttagare som tog ut pension vid 65 års ålder 2022 (födda 1957). För medelinkomsttagare är mediankompensationsgraden 7 procentenheter högre för födda 1958. Den högre kompensationsgraden kan dock inte bara förklaras av att denna årskull arbetade ett år längre. En del av årskullen födda 1958 gjorde dock just detta, väntade med pensionsuttaget och höjde sin pension. Men andra personer som inte har påverkats av regeländringen har gått i pension, vid 65 eller 66 års ålder, som om reglerna hade varit oförändrade. Det har funnits en norm, om än avtagande, att gå i pension vid 65 års ålder. Men norm menas att många har tagit ut pension vid 65 års ålder trots att de inte har varit styrda av regelverket för exempelvis sjukersättning eller garantipension. Detta innebär att den nya gruppen av 66-åriga nyblivna pensionärer sannolikt är mer präglad av dem som är beroende av garantipension samt sjukersättning åren före pensionering än vad 65-åringarna var 2022.De två grupperna, födda 1957 som tog ut pension vid 65 samt födda 1958 som tog ut pension vid 66, är därför inte fullt ut jämförbara.

När det gäller höginkomsttagare är dessa dock inte lika påverkade av regeländringarna och grupperna som tog ut pension vid 65 respektive 66 års ålder bör inte ha förändrats i någon större utsträckning under perioden 2022–2024. Vi ser att höginkomsttagare fick högre mediankompensationsgrad 2024 jämfört med både 2022 och 2023, både för dem som tog ut pensionen vid 65 och dem som tog ut pension vid 66 års ålder.

Högre åldersgränser ger högre pensioner – för dem som påverkas direkt och höjer sin pensionsålder samt för dem som anpassar sitt pensioneringsbeteende till den nya pensionsåldern. Vi ser att många personer med medel- och höginkomst har skjutit upp uttaget av pension från 65 till 66 år. Vi ser även en ökning av antalet som tog ut pension vid 63 efter att möjligheten att ta ut vid 62 togs bort. För att veta exakt hur mycket de höjda åldersgränserna har höjt kompensationsgraderna hade vi dock behövt veta vilka individer som skulle gått i pension ett år tidigare, vid 62 respektive 65 års ålder, om regelverket inte hade förändrats. Vi har i denna rapport inte gjort någon sådan skattning av vilka individer som har påverkats. Vi vet därmed att kompensationsgraderna har ökat på grund av höjningen av åldersgränserna, men inte hur mycket.

Mediankompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer med pensionsålder upp till och med 70 år ökade mellan 2022 och 2024 från 46 till 50 procent. Det skedde en ökning i mediankompensationsgrad för samtliga inkomstgrupper. En fördel med detta mått är att det är ett sammanfattande mått som fångar upp förändringar i kompensationsgrader över samtliga studerade pensionsåldrar. Höjningen av kompensationsgraden 2024 kan både förklaras av höjningen av åldersgränsen för rätt till garantipension och sjukersättning samt den nedre åldersgränsen för uttag av allmän inkomstgrundad pension. För höginkomsttagare, som inte blir lika påverkade av höjningen av åldern för rätt till garantipension, är en förklaring till den höjda kompensationsgraden 2024 höjningen av lägstaåldern. Vi kan dock inte säga hur mycket av den ökade kompensationsgraden för samtliga nyblivna pensionärer som beror på höjningen av åldersgränsen och vad som beror på andra faktorer. Flera faktorer påverkar kompensationsgraderna såsom inflation, inkomstutveckling och premiepensionens värdeutveckling. Att mediankompensationsgraden för höginkomsttagare ökade för både 65- och 66-åringar 2024, som nämndes ovan, visar att det finns underliggande faktorer som påverkar kompensationsgraderna förutom höjda pensionsåldrar.

Vi har även studerat utvecklingen för standardtypfallets (teoretiska) kompensationsgrad. Här finns det ingen påverkan i form av förändring i gruppsammansättning. 2024 fick typfallet en kompensationsgrad för allmän pension på 52 procent vid pensionsålder 66 år (födda 1958), vilket kan jämföras med 49 procent 2022 med pensionsålder 65 år (födda 1957). Notera att eftersom standardtypfallet får garantipension går det inte att räkna fram en jämförbar kompensationsgrad för 2023, eftersom födda 1958 då fyllde 65 år och inte fick rätt till garantipension förrän året efter.

Vill man veta effekten på kompensationsgraden av att arbeta ett år till utan påverkan av andra faktorer får man gå till typfallsberäkningar. Vi har gjort beräkningar för standardtypfallet där vi, till skillnad från vad som beskrivs i ovanstående stycke om standardtypfallet, har hållit inflation, inkomstökningar och värdeutvecklingen för premiepensionen konstant. Då ökar kompensationsgraden för allmän pension med 2–4 procentenheter för varje års senareläggning av pensionsuttaget och förlängning av arbetslivet.

Kompensationsgraden syftar till att spegla pensionen i förhållande till den inkomst som individen, eller i denna rapport inkomstgruppen, hade före pensionering. Läsaren bör vara medveten om att kompensationsgrader är ett trubbigt mått om man med kompensationsgraden vill veta om pensionssystemet levererar tillräckliga pensioner att leva på. En sänkt inkomst åren före pensionering ger en betydligt högre kompensationsgrad än vad en rak lönekurva ger. På samma sätt gör en kraftig löneökning de sista åren före pensionering att kompensationsgraden påverkas negativt, trots att pensionen i kronor ökat något genom inkomstökningen. Det är därför inte uppenbart vilken inkomstnivå före pensioneringen som är den mest relevanta att jämföra pensionen med och vilken tidigare inkomst som bäst speglar individers utgiftsstandard, behov och förväntning på pensionen i förhållande till tidigare inkomster. Även valet av indexering av slutlönen påverkar kompensationsgraderna. Det finns argument för både prisindexering och inkomstindexering. I tider av hög inflation, som vi har haft de senaste åren, ger prisindexering av slutlönen en sänkt kompensationsgrad jämfört med inkomstindexering. En annan sak som påverkar kompensationsgraden är värdeutvecklingen för placerat pensionskapital i förhållande till tidpunkten för pensionsuttaget.

Även om kompensationsgradsmåttet har brister betyder det inte att måttet är irrelevant. Inget mått mäter allt, och vad kompensationsgraderna visar är en bild av steget från arbete till pension. Det tycker Pensionsmyndigheten, och många andra, är intressant att studera, särskilt när det gäller utveckling över tid.

I stort sett saknas mål för såväl det allmänna pensionssystemet som för summan av allmän pension och tjänstepension. Det är alltså inte uppenbart hur de faktiska kompensationsgraderna kan utvärderas eller om det motsvarar en för lagstiftaren avsedd nivå. Lagstiftaren har i förarbeten dock gjort uttalanden, som Pensionsmyndigheten har preciserat till att innebära, att det allmänna pensionssystemets målkompensationsgrad för det så kallade standardtypfallet är 60 procent. Andra, mer otydliga uttalanden och uppfattningar är att standardtypfallets kompensationsgrad inklusive tjänstepension ”ska vara” 70 procent. En av slutsatserna av denna rapport är att spridningen i kompensationsgrad, av närmast självklara skäl i ett livsinkomstbaserat system, är mycket stor. Det beror på att kompensationsgraden beräknas på slutlönen, medan pensionen beräknas på hela livsinkomsten och påverkas av pensionsåldern. Diskussionen och debatten om vad som är en tillräcklig pension borde därför inte föras utifrån att kompensationsgraden ska vara på någon viss nivå utan att precisera bland annat livsinkomst och pensionsuttagsålder.

Kompensationsgraderna för 2023 baseras på inkomstuppgifter för de individer som fyller 63–-70 år 2023 (födda 1953–-1960) och som från och med det året påbörjar sitt uttag av allmän pension för första gången. Det är enbart de individer som tar ut hel pension som ingår i urvalet för att underlätta mer rättvisande jämförelser av kompensationsgrader mellan olika inkomstgrupper och mellan olika år. Individer som tar ut partiell allmän pension ingår alltså inte i våra beräkningar. Kompensationsgraderna för tidigare år beräknas enligt samma princip.

Individerna har delats in utifrån följande tre inkomstgrupper (uppdelat på kvinnor och män):

• Låg inkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst större än 0,423 prisbasbelopp men mindre än 3 inkomstbasbelopp.
• Medelinkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst motsvarande 3 inkomstbasbelopp eller mer och under avgiftstaket för den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp.
• Hög inkomst: Individer som vid 60 års ålder har en årlig inkomst motsvarande 8,07 inkomstbasbelopp eller mer.

3 inkomstbasbelopp motsvarar 20 150 kronor per månad 2025. Skälen till denna inkomstgräns för låginkomsttagare är bland annat att kopplingen till inkomstbasbeloppet ger en följsamhet gentemot höginkomsttagarnas inkomstgräns, vilken vi anser är välmotiverad då den motsvarar intjänandetaket i den allmänna pensionen på 8,07 inkomstbasbelopp. Även SCB använder i vissa sammanhang ett gränsvärde på 3 inkomstbasbelopp, personer med inkomster under denna gräns bedöms enligt SCB sakna stark förankring på arbetsmarknaden. 13 procent av nyblivna pensionärer 2024 födda 1958 hade före pensionsuttaget en inkomst under gränsvärdet på 3 inkomstbasbelopp, för kvinnorna var andelen 7 procent och för männen var andelen 5 procent.

Gruppindelningen utgår alltså inte från inkomsten under hela arbetslivet, exempelvis ingår det individer i gruppen benämnd medelinkomst som har haft hög arbetsinkomst under tidigare arbetsår men som hade lägre arbetsinkomster vid 60 års ålder.

Inkomstuppgiften består av den pensionsgrundande inkomsten dividerat med 0,93. Vi tar även fram nivån på hur stor den pensionsgrundande inkomsten skulle ha varit utan intjänandetaket vid 7,5 inkomstbasbelopp, förenklat uttryckt ”otakad pensionsgrundande inkomst”. Om den otakade pensionsgrundande inkomsten är högre än den pensionsgrundande inkomsten under ett år används istället den otakade pensionsgrundande inkomsten som inkomstuppgift för det året, viktad så att även den speglar den faktiska inkomsten. Genom den otakade pensionsgrundande inkomsten fångas inkomster ovanför intjänandetaket till allmän pension upp (pensionsgrundande inkomster över 7,5 inkomstbasbelopp). Uppgifter om otakad pensionsgrundande inkomst finns dock endast för 2003 och senare.

De som har flyttat till Sverige, såväl utlandsfödda som svenskfödda, kan ha haft en inkomst som inte beskattats i Sverige. På samma sätt kan de också ha en utländsk pension som inte fångas upp av våra beräkningar. En indelning är därför gjord som syftar till att skapa två mer homogena grupper av pensionärer. De individer som inte hade haft någon pensionsgrundande inkomst fram till och med året de fyllde 30 har vi låtit bilda en egen grupp, kompensationsgraderna för dessa individer återfinns i bilaga (Excelfil) men presenteras inte i rapporten. Vi har även valt att endast inkludera personer som hade pensionsgrundande inkomst åtminstone ett av de fem åren som föregick pensioneringen. För de individer som saknar inkomst samtliga fem år före uttag av allmän pension redovisas kompensationsgraderna i bilaga.

Grupperna jämförs med Pensionsmyndighetens standardtypfall. Typfallet antas ha börjat arbeta vid 23 års ålder. För att resultaten ska vara jämförbara över tid är lönen satt till 25 000 kronor/månad i 2013 års löneläge, vilket är den lönenivå vi använde vid den första beräkningen av livsinkomstprofiler och kompensationsgrader. Detta motsvarar ungefär 35 600 kronor/månad i 2025 års löneläge. Historiskt antas lönen ha följt inkomstindex.

Det kompensationsgraden visar är förändringen i inkomst när han eller hon börjar ta ut sin pension, när man endast ser till pensionsgrundande inkomst före pensionsuttaget och endast pensionsinkomster efter pensionsuttaget. Förändringen innebär i de flesta fall en minskad inkomst men kan också innebära en höjd inkomst. En inkomstsänkning kan dock redan ha börjat flera år före pensionering och kan då i sin tur ha berott på sjukdom, arbetslöshet och frivilligt eller ofrivilligt deltidsarbete.

Kompensationsgraden beräknas i rapporten enligt följande för nyblivna pensionärer med pensionsålder t år:

Samtliga inkomster räknas upp med konsumentprisindex till samma inkomstår, vilket i den här rapporten är 2025 för nyblivna pensionärer 2024 (för tidigare års kompensationsgrader används året efter pensionering som inkomstår). För 2025 har vi använt Snabb-KPI.

Genomsnittet beräknas för antalet år med inkomst.

De individuella kompensationsgraderna beräknas i ett första steg och därefter beräknas medianen för kompensationsgraderna för respektive inkomstgrupp. Vid beräkning av slutlönen beräknas vidare genomsnittet för antal år med inkomst större än 0.

Uppgifterna om tjänstepension är registrerade på årsnivå till skillnad från övriga pensionsutbetalningar som är månadsuppgifter. Vi har undersökt om det finns uppgifter om tjänstepension året före nybeviljandet av inkomstpension. Detta innebär att vi kontrollerar om personer gjort ett förtida uttag av tjänstepension. I de fall det förekommer förtida uttag delas årsbeloppet av tjänstepensionen, för året vid uttag av allmän pension, med 12. Om det inte gjorts ett förtida uttag av tjänstepension antas att tjänstepensionen tas ut samtidigt som inkomstpensionen.

För standardtypfallet beräknades kompensationsgraden fram till 2021 i prisnivån vid året för pensionsuttaget. I och med den höga inflationen från och med 2022 gav detta beräkningssätt för standardtypfallet inte kompensationsgrader som var jämförbara med de faktiska kompensationsgraderna som beräknats i prisnivå för 2023. För 2022 beräknades därför standardtypfallets kompensationsgrader på två sätt, där det ena var enligt tidigare års metod. I den andra beräkningen beräknades kompensationsgraden i prisnivån för 2023. I årets beräkningar av kompensationsgraden för standardtypfallet för 66 åringar har prisnivån satts till 2025. Med typfallsmodellen beräknas först pensionen till prisnivån för året för pensionsuttaget (2024) och sedan används förändringen i prisbasbeloppet från 2024 till 2025 för uppräkning av garantipension, följsamhetsindexering för uppräkning av inkomstpension, utvecklingen av medianvärdet på premiepension mellan dec 2024 och januari 2025 och för inkomstpensionstillägget görs ingen indexering. Slutlönen indexeras med förändringen i prisbasbeloppet.

Faktiska kompensationsgrader för den totala pensionen, inklusive tjänstepensionen, har beräknats för de år Pensionsmyndigheten har tillgång till data över tjänstepensioner. I bifogat Exceldokument återfinns en sammanställning över kompensationsgrader.

Samtliga kompensationsgrader som tas fram inom ramen för uppdraget baseras på individinformation om årligt intjänande till pensionssystemet under perioden 1960–-2023 och hämtas från Pensionsmyndighetens datalager (Pedal). Även utbetald allmän pension och utbetald tjänstepension hämtas från samma databas. Individerna ska även ha varit folkbokförda i Sverige både året före och året efter pensionsuttag.

I beräkningarna av slutlön används följande information:

• Pensionsgrundande inkomst
• Inkomster ovanför intjänandetaket till den allmänna pensionen, så kallad otakad pensionsgrundande inkomst, finns endast från 2003 och senare.

Eventuellt saknade uppgifter om inkomster har tilldelats värdet noll, vilket innebär att de individer som vi saknar uppgift om för ett år antas inte ha haft någon inkomst det året.

Bakgrundsvariabler för individer utgörs av:

• Kön
• Födelsedatum
• Otakad pensionsgrundande inkomst fem år före pensionering (61–65 års ålder för de som blev nyblivna pensioner vid 66 års ålder)

Vid beräkning av faktisk utbetald pension används följande information:

• Allmän pension i januari månad året efter pensionsuttag (garantipension, tilläggspension, inkomstpension, premiepension och inkomstpensionstillägg)
• Tjänstepension per månad under året personen tog ut pension för första gången.

2024 är det senaste året för vilket vi har aktuella helårsuppgifter för tjänstepension. Vid jämförelser och beräkning av kompensationsgrader räknas samtliga inkomster upp med konsumentprisindex till samma inkomstår.

Rapporten 2024 var svar på två regleringsbrevsuppdrag. Pensionsmyndigheten fick i regleringsbrevet för 2023 uppdrag att redovisa pensionsnivåer och kompensationsgrader för nyblivna pensionärer. Pensionsmyndigheten publicerade 2019 rapporten “Pensionsnivåer och kompensationsgrader för nyblivna pensionärer 2016”. Pensionsmyndigheten skulle enligt uppdraget i regleringsbrevet 2023 ta fram en motsvarande rapport för nyblivna pensionärer för år efter 2016 där tillgängliga data finns.

Pensionsmyndigheten fick vidare i regleringsbrevet för 2024 i uppdrag att redovisa kompensationsgrader för olika grupper som representerar den senast möjliga årskull kvinnor och män som har börjat ta ut pension. Kompensationsgraden ska redovisas uppdelat på ålder efter första pensionsuttag upp till 70 år och över tid.

Det ursprungliga uppdraget gav regeringen 2016 där Pensionsmyndigheten fick i uppdrag att utveckla metoden för livsinkomstprofiler. Bakgrunden till det ursprungliga uppdraget handlar om den individuella inkomstutvecklingens påverkan på kompensationsgraderna. Pensionsmyndighetens så kallade standardtypfall har en linjär inkomstutveckling, vilket ger en förhållandevis hög slutlön och därmed låg kompensationsgrad. Individers faktiska inkomster utvecklas som regel dock inte linjärt. Det är istället vanligt med en starkare inkomstutveckling i början av arbetslivet och svagare inkomstutveckling i slutet av arbetslivet. I uppdraget hänvisar regeringen till individer med svag anknytning till arbetskraften som ofta till och med fått en inkomstförsämring i slutet av förvärvslivet. Syftet med uppdraget 2016 var således att, genom att utgå från faktiska livsinkomster för olika grupper av pensionärer, kunna ge en mer realistisk bild av hur kvinnors och mäns kompensationsgrader har utvecklats än vad standardtypfallet visar.