Pensionsåldrar och arbetslivets längd
- svar på regleringsbrevsuppdrag 2023

Det finns olika definitioner och mått för att mäta genomsnittlig pensionsålder. I rapporten redovisar vi utvecklingen för fyra mått på genomsnittlig pensionsålder: ett mått som mäter medelpensioneringsålder och tre mått som mäter utträdesålder. Måtten belyser olika aspekter av vad som kan ses som pensionsålder: när man påbörjar sitt uttag av pension och när man lämnar arbetslivet. Därutöver redovisar vi tre mått som mäter genomsnittlig inträdesålder på arbetsmarknaden och i pensionssystemet. Vi redovisar också genomsnittligt antal år med intjänande av pensionsrätter för inrikes och utrikes födda. Tabell 1 sammanfattar de olika måtten för 2020, 2021 och, i de fall det är möjligt, 2022.

Medelpensionerings- och utträdesålderns utveckling över tid
2022 var den beräknade medelpensioneringsåldern 64,8 år. Skillnaden mot 2021 var liten, men medelpensioneringsåldern verkar återigen minska något jämfört med toppnoteringen 2020. Spridningen för när personer tar ut sin allmänna pension har ökat markant över tid. För årskullen född 1938 tog 78 procent ut sin pension vid 65 års ålder och för varje yngre årskull har denna andel minskat. Av de som föddes 1957 var det 38 procent som tog ut sin pension vid 65.

Utträdesåldern från arbetsmarknaden har stigit över tid. Efter minskningen som noterades 2020 ökade samtliga mått återigen under 2021, den största ökningen sågs för utträde ur lönearbete. Denna serie uppvisar dock återkommande stor variation, till skillnad från de andra två måtten som är mer jämna i sin utveckling. För utträdesålder ur arbetskraften finns det tillgänglig data även för 2022, utträdesåldern låg då på 64,2 år en viss nedgång jämfört med föregående år.

Inträdesålder
Inträde i arbetskraften har legat relativt konstant mellan 22 och 23 år sedan slutet på 1990-talet. Kvinnor inträder senare än männen både i arbetskraften och i lönearbetet, men påbörjar intjänande av pensionsrätter tidigare. Detta är förmodligen en effekt av kvinnors större deltagande i studier, vilket ger pensionsrätter. År 2021 minskade inträdesåldern för alla tre måtten. För det mest akutella året 2022 ökade inträdesåldern i arbetskraften till 22,2 år, en ökning med 0,2 år från föregående år. Ökningen drevs helt av männens stigande inträdesålder. Bland kvinnor sågs istället en svag minskning. Det återstår att se om detta beror på att underlaget från SCB som används i beräkningen numera ger upphov till större variation i måttet överlag, eller om det är en kvarstående trend.

Antal år med intjänande av pensionsrätter
För inrikes födda har genomsnittligt antal år med intjänande av pensionsrätter ökat stadigt sedan första mätpunkten 2004. Till en början ökade det genomsnittliga antalet intjänandeår för både män och kvinnor i denna grupp, men mellan 2012 och 2019 låg mäns genomsnittliga antal år still. Kvinnors genomsnittliga antal år med intjänande fortsatte dock att stiga, men från en lägre nivå. Mellan 2019 och 2021 har det genomsnittliga antalet intjänandeår återigen ökat för både män och kvinnor, men ökningen har varit störst bland kvinnor. Skillnaden mellan könen har mellan 2004 och 2022 minskat från 8,0 till 0,8 år. För utrikes födda har utvecklingen sett annorlunda ut. I denna grupp har det genomsnittliga antalet intjänandeår inte ökat, men däremot har skillnaden mellan könen vuxit.

Effekter av höjda åldersgränser i pensionssystemet
År 2020 höjdes den lägsta åldern för uttag av allmän inkomstgrundad pension från 61 till 62 år. De som först påverkades av den höjda åldersgränsen var personer födda 1959. I denna födelsekohort kunde ingen ta ut allmän pension vid 61 års ålder, men jämfört med äldre födelsekullar var det istället en större andel som började ta ut pension vid 62 års ålder. Samma princip gällde för den efterföljande årskullen, de födda 1960. Den andelen som tog ut pension vid 62 års ålder bland dem födda 1959 och 1960, 13,8 procent respektive 14,0 procent, var dock lägre än den andel av årskullar födda 1956-1958 som tog ut sin pension vid antingen 61 eller 62 års ålder, 16,7 procent och 18,5 procent. Det bör noteras att även om andelen som tog ut sin pension vid 61 års ålder stadigt ökat för varje ny årskull så sågs en ovanligt stor ökning för årskullen född 1958. Detta skulle kunna vara en effekt av att många ville “passa på” att gå i pension innan de nya reglerna infördes nästkommande år. Årskullen 1958 är därför en inte helt rättvisande jämförelsepunkt. 2020 höjdes även den så kallade LAS-åldern¹ från 67 till 68 år för de flesta avtalsområdena.

Det mått som speglar nya uttag av allmän pension är medelpensioneringsåldern och den relativt stora ökningen på 0,4 år som inträffade för detta mått år 2020 beror troligtvis på de höjda åldersgränserna. I och med att det var vanligare bland män än kvinnor att ta ut pension vid 61 års ålder ökade medelpensioneringsåldern mest i den gruppen. Mellan 2020 ooch 2022 har medelpensioneringsåldern minskat och ligger nu på 64,8 år för både män och kvinnor. Vad minskningen beror på har inte undersökts.

Andelen per årskull som började ta ut pension vid 67 års ålder var relativt oförändrat under 2022. Bland de födda 1953 och 1954 var det 5,1 procent respektive 4,8 procent som började ta ut allmän pension vid 67 års ålder medan andelen för de födda 1955 var 5,2 procent. Andelen som började ta ut sin pension vid 68 års ålder ökade, från 2,0 och 2,7 procent bland dem födda 1952 respektive 1953 och till 3,2 procent för dem födda 1954. Höjningen av den så kallade LAS-åldern är en trolig orsak till att en större andel skjutit upp sin pensionsuttag till 68 års ålder.

Den förväntade och iakttagna effekten av dessa regelförändringar på pensionsnivåernas utveckling är marginell. Höjningarna av 65 års-gränsen till 66 år som sker i år, 2023, förväntas medföra betydande höjningar av medlepensioneringsåldern och utträdesåldern ur pensionsintjänande. Den “säkra” effekten beror i hög grad på att personer med sjukersättning, tidigare benämnt förtidspension, kommer att ha sjukersättning ett år längre. Den samhällsekonomiskt viktigare utvecklingen är utträdesålder ur arbetskraften och ur lönearbete. Regelförändringarnas förväntade effekt på dessa åldrar är osäker, men kommer att framgå i kommande års rapportering.

Rapporten är Pensionsmyndighetens svar på ett uppdrag i 2023 års regleringsbrev. Uppdraget är årligt återkommande och innefattar att redovisa genomsnittlig ålder för uttag av pension, genomsnittlig in- och utträdesålder på arbetsmarknaden samt genomsnittligt antal år med intjänande av pensionsrätt. I tillägg till detta uppdrag ska Pensionsmyndigheten även långsiktigt följa upp och utvärdera effekterna av de höjda åldersgränser i pensionssystemet som följer av Pensionsgruppens pensionsöverenskommelse den 14 december 2017.² Uppföljningen ska fokusera på vilken effekt de förändrade reglerna har på utträdesålder, pensionsålder och pensionsnivåer.

Beräkningarna i denna rapport är gjorda med uppgifter från Pensionsmyndighetens datalager (Pedal), Eurostat och Statistiska centralbyrån (SCB).

Medelpensioneringsålder mäter den genomsnittliga åldern bland de kvinnor och män som förändrar sitt uttag av allmän pension under ett givet år. Förändring kan bestå i att en person påbörjar uttag av allmän pension eller att en person ändrar i vilken omfattning pensionen tas ut. I beräkningen viktas partiella uttag av pension så att exempelvis ett halvt uttag av pension räknas som en halv pensionering.

Medelpensioneringsåldern för 2022 var 64,8 år. Skillnaden mellan män och kvinnor var liten, 64,8 år för kvinnor och 64,9 år för män, se figur 1. Observera skalan i diagrammet, variationen över tid kan se större ut än den egentligen är. Skillnaden mellan den högsta och lägsta medelpensioneringsåldern i detta tidsintervall var 0,4 år, det vill säga knappt fem månader.

Efter att sedan 2004 långsamt ha minskat ökade medelpensioneringsåldern kraftigt under 2020 till följd av de höjda åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet. Dels höjdes den lägsta åldern för uttag av allmän pension från 61 till 62 år, dels höjdes den så kallade LAS-åldern från 67 till 68 år. Efter 2020 har den nedåtgående trenden återupptagits, om än från en högre nivå. Skulle samma trend fortsätta ostört, utan till exempel åldershöjningar i systemet, skulle nivån vara åter på 2019:s nivå under 2024.

Figur 2 visar medelpensioneringsåldern per månad.

Under det första kvartalet 2023 höjdes medelpensioneringsåldern markant, både i förhållande till föregående år, men även jämfört med höjningen 2020. Förklaringen till det är att den tidigaste uttagsålder vid årsskiftet höjdes från 62 till 63 år. Samtidigt höjdes åldersgränsen för tidigast uttag av garantipension, inkomstpensionstillägg och bostadstillägg från 65 år till 66 år.

Att medelpensioneringsåldern per månad ökar i slutet av varje år beror på att färre personer med hög inkomst påbörjar uttag av pension under dessa månader. En större andel av de som påbörjar uttag av pension i november och december är därför berättigade till garantipension ⁵. Denna grupp har historiskt börjat ta ut sin pension vid 65 år, då deras pensionsnivåer ofta inte blir högre av att vänta. För månaderna i slutet av året utgör garantipensionärerna alltså en stor andel av alla nya pensionärer och deras tidigaste uttagsålder, 65 år, drar upp medelpensioneringsåldern. För personer som inte baserar sin pensioneringstidpunkt på sitt födelsedatum är januari är den vanligaste pensioneringsmånaden.

Spridning i uttag av pension
Att spridningen i medelpensioneringsålder inte är större än 0,4 år mellan 2004 och 2022 kan ge ett intryck av att människors pensioneringsbeteende förändrats relativt lite under denna period. Om spridningen av uttagsålder studeras över tid ser man dock att så inte är fallet, se figur 3.

För årskullen född 1938 gick 78 procent i pension vid 65 år. För varje efterföljande årskull minskar andelen som gått i pension vid 65 års ålder. I årskull 1957, som fyllde 65 år under 2022, var det 38 procent som gick i pension vid 65 år. Det är en större andel av de nyblivna pensionärerna som valt att gå både före och efter 65 år i jämförelse med tidigare års pensionärer.

De yngre generationerna tar alltså oftare ut pensionen i tidigt jämfört med föregående generationer. Att fler och fler yngre tar ut pensionen innan 65 kan det finnas flera förklaringar till, till exempel att de möjligtvis värderar sin fritid högre än äldre generationer. Eventuellt har fler sett en möjlighet att kompensera den lägre allmänna pensionen med tjänstepension. Om tjänstepensionen tas ut under en kortare tidsperiod, till exempel under 10 år, snarare än under resten av livet, kan pensionsnivån för individen bli lägre. Hur en individ värderar pengar nu jämfört med senare, eller pengar som ung pensionär jämfört med äldre pensionär skiljer sig från person till person. En annan förklaring kan vara att det har blivit vanligare att personer väljer, självständigt eller på andras inrådan, att ta ut sin pension tidigt för att investera den i någon finansiell sparprodukt i hopp om att få en bättre avkastning. Det är en spekulation som kan vara såväl lyckosam som olycklig.⁶ Det kan även vara fler som tar ut pensionen tidigt på grund av avsaknad av andra inkomster. Antalet personer med sjukersättning i 60–64 års ålder har minskat från 150 000 personer år 2004 till 49 000 personer år 2022.

Samtidigt finns det en motsatt, om än mindre omfattande, trend bland de yngre generationerna att istället börja ta ut pensionen i högre åldrar. En anledning till detta kan vara insikten om att det leder till en högre inkomstgrundad pension. Den positiva livslängdsutvecklingen innebär att storleken på den inkomstgrundade pensionen minskar för varje yngre årskull, allt annat lika, om pensionsåldern hålls konstant. En annan förklaring är att det har varit skattemässigt gynnsamt att fortsätta arbeta efter 65 års ålder vilket kan leda till att fler väntar med att ta ut den allmänna pensionen. Andelen som började ta ut pension vid 67 års ålder steg från 2,3 till 6,0 procent under perioden 2004–2019. Denna trend bröts dock år 2020 då andelen sjönk till 5,1 procent. Under 2022 låg andelen på 5,2 procent, efter att ha sjunkit något året innan. Den nya, något lägre, nivån kan eventuellt vara en effekt av att den så kallade LAS-åldern höjdes från 67 till 68 år under 2020 och att färre därmed fick sina tjänster avslutade vid 67 års ålder. Tittar man istället på andelen som tar ut sin pension vid 68 respektive 69 års ålder, så har båda dessa andelar ökat betydligt jämfört med år 2020. Då låg andelarna på 2,0 och 0,8 procent, år 2022 låg de på 3,2 och 1,2 procent.

Notera i figur 3 att när alla personer i en årskull har gått i pension, borde alla andelar för årskullen summera till 100 procent. Av figuren framgår att inte ens andelarna för årskullen födda 1938, som kommer att fylla 85 år under året, når upp till 100 procent, utan för år 2022 kommer den årskullen enbart upp till 98 procent. Det beror på att en liten andel personer i åldersgruppen ännu inte har tagit ut sin pension. I stor utsträckning handlar det om personer som bor utomlands och risken finns att de aldrig börjar ta ut sin svenska pension. Personerna utomlands kan också vara avlidna utan att ha registrerats som avlidna i svenska register. Det är dock oftast små pensionsbelopp det handlar om.

En jämförelse mellan kvinnor och män visar att utvecklingen är relativt lika för båda könen, tidigare har männen för alla årskullar i något större utsträckning pensionerat sig före eller efter 65 års ålder. Under 2022 blev de emmelertid så att för de födda 1958 var det något fler kvinnor än män som gick i pension före 65 års ålder, se figur 4. Det var fortfarande fler män än kvinnor som började ta ut sin pension efter 65 år. Ungefär 40 procent av alla kvinnor och 35 procent av alla män som började ta ut pension vid 65 år.

Det finns flera förklaringar till att kvinnor har varit mer benägna än män att gå i pension vid 65 års ålder. En förklaring är att kvinnor över 60 år oftare har sjukersättning. För personer med sjukersättning har ersättningen per automatik övergått i allmän pension när de fyllt 65 år ⁷. Kvinnor har också oftare ett lägre intjänande till pension än män och det gör att det är vanligare att kvinnor är berättigade till garantipension. Garantipensionen har beviljas tidigast från 65 års ålder ⁸ och det finns för dem med garantipension få ekonomiska drivkrafter att skjuta upp uttaget. Dessa två anledningar sammantaget är troligtvis den främsta förklaringen till att det är vanligare bland kvinnor än bland män att påbörja uttag av allmän pension vid 65 års ålder.

Länge har 65 år setts som den normala åldern för pensionering. Figur 3 och 4 visar att denna norm fortfarande finns, men att den blir allt svagare.

Utvecklingen av de olika måtten för utträdesåldrar spretar för de senast beräknade åren, se figur 5. Utträdesåldern ur lönearbete för 2021 ökar kraftigt, även utträdesåldern ur pensionsrättsintjänande ökar något. Utträdesåldern ur arbetskraften för 2021 ökade för båda könen ¹³, 2022 sågs istället en viss minskning. Arbetskraftsundersökningarna från SCB har i enlighet med en EU-förordning förändrats efter den 1 januari 2021 vilket kan innebära tidsseriebrott för utträdesåldern ur arbetskraften. Detta kan ha påverkat resultaten ovan.¹⁴

Kvinnors utträdesålder ur arbetskraften närmade sig männens från 1980-talet fram till år 2000. Sedan dess har skillnaden legat stabilt på cirka ett år. För övriga utträdesmått är skillnaden mellan könen betydligt mindre.

Inträdesålder i lönearbete minskade med 2,0 år för män och 1,1 år för kvinnor år 2021. Det finns en liknande tendens om man ser till pensionsrättsintjänande, se figur 6. Inträdesålder i arbetskraften baseras på enkätundersökningar istället för taxerad inkomst. Männens inträdesålder i arbetskraften låg ganska konstant runt 22,1 år under perioden 2016–2020, men under 2021 föll den något till 21,6 år. Även för kvinnor sjönk inträdesåldern något, från att ha legat på en nivå kring 23 år under samma period till 22,5 år år 2021. För år 2022 ses för första gången på mycket länge motsatta trender hos kvinnor och män, männens inträdesålder ökar kraftigt samtidigt som kvinnornas minskar något. Detta innebär att inträdesåldrarna för respektive kön konvergerar och hamnar på 22,2 år. Ur ett längre perspektiv är detta en återgång till männens tidigare nivå för inträdesålder efter avvikelsen 2021, medan kvinnornas inträdesålder fortsätter sjukna.

Orsaken till detta är inte klarlagt. Som nämns i tidigare avsnitt gällande utträdesålder har arbetskraftsundersökningarna från SCB i enlighet med en EU-förordning förändrats efter den 1 januari 2021 vilket kan innebära tidsseriebrott. Det är därför möjligt att resultaten ovan beror på förändringar i undersökningarna, snarare än faktiska förändringar av inträdesåldrar.¹⁷

Under 1970- och 80-talet ökade inträdesåldern i arbetskraften långsamt, för att vid 1990-talskrisen och den utvidgning av högre utbildning som då genomfördes skjuta i höjden. Efter 1990-talet har inträdesåldern i arbetskraften varit tämligen konstant. Inträdesåldern var högre för män än för kvinnor före 90-talskrisen. Orsaken till att kvinnor efter 90-talet har en högre inträdesålder än män torde vara att andelen kvinnor som studerar har ökat kraftigare än motsvarande andel för män.

Männens inträdesålder i pensionsintjänande är högre än kvinnornas. Om man istället ser till inträdesåldern i lönearbete, där kravet är att man ska tjäna mer än två inkomstbasbelopp, är männens inträdesålder lägre än kvinnornas. Anledningen är bland annat att man får pensionsrätt för högre studier, vilket är vanligare bland kvinnor än män. Även sommarjobb och extrajobb kan ge pensionsrätter, samtidigt som de ofta ger en lägre lön. Männens lägre inträdesålder i lönearbete innebär att det är vanligare bland män än kvinnor att få en löneinkomst som är högre än två inkomstbasbelopp i yngre åldrar.

Förändringar i inträdesåldern i lönearbete beror till stor del på utvecklingen av arbetsmarknaden för ungdomar och unga vuxna. År 2020 fortsatte antalet arbetslösa ungdomar att öka. Effekterna av detta kan ses i figur 6. Att inträdesåldern i lönearbete steg 2020 var rimligtvis en effekt av att coronapandemin försämrade många ungas jobbmöjligheter. Detta återspeglas inte i inträdesåldern i arbetskraften år 2021 eftersom många yngre som förlorat arbetet kunde fortsätta söka jobb och därför stanna kvar i arbetskraften. Arbetslösheten bland ungdomar sjönk sedan under 2021, vilket avspeglas i den sänkning som ses i inträde i arbetskraften.

I det här avsnittet redovisar vi genomsnittligt antal år med pensionsrätt för de individer som under 2022 påbörjade uttag av inkomstpension. Beräkningarna görs separat för inrikes och utrikes födda personer. Detta då utvecklingen över tid i antal år annars skulle påverkas starkt av hur stor andel av de som pensionerades under året som är födda utomlands. Beräkningen görs bara för personer med minst ett intjänandeår.¹⁸ Sett till både inrikes och utrikes födda var det 2 300 personer som inte hade några intjänandeår av de 120 100 personer som började ta ut pension. Såväl utrikes födda kvinnor som män är starkt överrepresenterade i gruppen som saknar intjänandeår.

Antalet individer som började ta ut pension är högre 2022 än 2021 och 2020, men ligger på ungeför samma nivå som åren dessförinnan. Anledningen till minskningen för de två föregående åren är att den lägsta pensionsåldern höjdes år 2020 och att två årskullar, de födda 1959 och 1960, kunnat gå i pension först vid 62 års ålder, istället för vid 61 år som tidigare.

Vid beräkningarna har intjänandeåren summerats fram till och med året före första uttag av pension. Detta innebär att eventuellt intjänande som sker efter det första uttaget inte räknas med, vilket medför en viss underskattning av antal år med intjänande. Skälet till att endast räkna intjänandet fram till och med första året för uttag av pension är att säkerställa jämförbarhet över tid.¹⁹

Intjänandet för inrikes födda
I figur 7 ser vi att för hela perioden 2004–2022 har kvinnor i genomsnitt färre intjänandeår än män, samtidigt har det genomsnittliga antalet intjänandeår ökat snabbast för kvinnor. Skillnaden mellan könen har under perioden minskat från 8,0 till 0,8 år, vilket motsvarar ett genomsnitt på 0,4 år per år under perioden. Om takten från de senaste fem åren bibehålls kommer skillnaden i antal intjänandeår mellan inrikes födda kvinnor och män helt försvinna inom två år.

Intjänandet för utrikes födda
Utrikes födda har väsentligt lägre genomsnittligt antal intjänandeår jämfört med inrikes födda, se figur 8. För 2022 var genomsnittet 23,5 år. Kvinnor hade högst genomsnitt, 24,4 år, jämfört med 22,6 år för män.

Figur 9 visar spridningen av antalet intjänandeår för inrikes födda personer som började ta ut inkomstpension under 2022. För både män och kvinnor är fördelningen av antalet intjänandeår skev vilket innebär att medelvärde inte blir ett helt representativt mått. Medianvärdet, alltså det mittersta värdet, är 44 år för kvinnor och 45 år för män.

Fördelningen av antal år med pensionsintjänande i gruppen utrikes födda kan ses i figur 10. Spridningen är väldigt stor i denna grupp. Både bland kvinnor och män finns en stor grupp med ett fåtal år av intjänande och även många individer med över 40 års intjänande. Medianvärdet är 23 år för kvinnor och 22 år för män.

Yrkesuppdelat intjänande
Yrkesgrupp definieras här som senast kända yrke mellan 2014 och 2020 i SCB:s longitudinella databas LISA. Av de 120 100 individer som börjat ta ut inkomstpension under 2022 kunde 76 procent tilldelas ett yrke med denna metod. I figur 11 visas genomsnittligt antal intjänandeår på den stående axeln för de vanligaste yrkena bland individer som började ta ut inkomstpension under 2022 separat för kvinnor och män. För att visa när respektive yrkesgrupp i genomsnitt börjar ta ut pension framgår även den beräknade medelpensioneringsåldern i samma figur. Cirklarnas storlek representerar antalet individer per grupp.

För män visas genomsnittligt antal intjänandeår och medelpensioneringsålder för de tio vanligaste yrkena bland nyblivna manliga pensionärer. Av alla nya manliga pensionärer tillhörde 26 procent något av dessa yrken. För nyblivna kvinnliga pensionärer visas intjänande och medelpensioneringsålder bara för de nio vanligaste yrkena. Detta beror på att den tionde yrkesgruppen, städare och hemservicepersonal, har betydligt färre intjänandeår (34,7 år) än övriga yrkesgrupper vilket försvårar visualisering. Denna yrkesgrupp finns dock med i det bifogade underlaget sist i rapporten. Av alla nya kvinnliga pensionärer var det 39 procent som tillhörde något av de nio yrkena som visas i figuren.

Bland dessa yrken är spridningen i antal intjänandeår större än spridningen i medelpensioneringsålder. För kvinnor är spridningen i antal intjänandeår särskilt stor. Den yrkesgrupp med flest intjänandeår, kontorsassistenter, har i genomsnitt 4,1 fler intjänandeår vid pensionering än vårdbiträden (och 9,1 fler intjänandeår än städare och hemservicepersonal som inte visas i figuren). Bland män är skillnaden mellan de yrkesgrupper med högst och lägst intjänande 2,0 år.

Det är värt att notera att det genomsnittliga antalet intjänandeår i samtliga grupper i figuren påverkas av hur länge individer med dessa yrken i genomsnitt bott i Sverige och därmed haft möjlighet att tjäna in till sin pension.

Metodbeskrivning för medelpensioneringsåldern går att ladda hem här