Pensionsåldrar och arbetslivets längd
- svar på regeringsuppdrag 2025

Medelpensioneringsåldern för 2024 var 65,5 år vilket är ett halvt år lägre än föregående års värde. 2023 ökade medelpensioneringsåldern kraftigt till 66,0 år till följd av att åldern för det tidigaste möjliga uttaget av inkomst- och premiepension höjdes från 62 till 63 år samt att åldern för rätt till garantipension höjdes från 65 till 66 år. Tillbakagången under 2024 var i linje med prognosen i förra årets rapport eftersom många av de som påverkades av 2023 års åldershöjningar istället tog ut pensionen under 2024. Även pensionsnivåerna har ökat till följd av de förändrade åldersgränserna. De som tog ut pension vid lägsta pensionsålder 2024 (63 år) hade en genomsnittlig inkomstpension på 12 400 kronor per månad, före skatt, och de som tog ut pension vid lägsta pensionsålder 2022 (62 år) hade en genomsnittlig inkomstpension på 11 500 kronor per månad, före skatt, när de var 63 år.

Effekter av höjda åldersgränser i pensionssystemet
Tidigare år har medelpensioneringsåldern legat relativt konstant mellan 64,6 och 65,0 år sedan 2004. 2023 ökade medelpensioneringsåldern kraftigt med drygt ett år. Det var en följd av att det år 2023 genomfördes tre åldershöjningar: lägsta åldern för uttag av allmän inkomstgrundad pension höjdes från 62 till 63 år, garantipensionsåldern höjdes från 65 till 66 år, och LAS-åldern¹ (lagen om anställningsskydd) höjdes från 68 till 69 år. 2024 har medelpensioneringsåldern som förväntat minskat och är 65,5 år. Tillbakagången beror på att de personer som fått vänta ett år på att uppnå tidigaste uttagsåldern har kunnat påbörja uttag av sin allmänna pension under 2024. Skillnaden i medelpensioneringsålder mellan kvinnor och män är väldigt liten. Avrundat till en decimal är medelpensioneringsåldern 65,5 år för både kvinnor och män.

År 2020 höjdes den lägsta åldersgränsen för uttag av allmän inkomstgrundad pension från 61 till 62 år. Det har lett till högre genomsnittliga inkomstpensioner eftersom de som ofta har låg inkomstpension, de som tidigare tog ut den vid 61 års ålder, inte längre har möjlighet att göra det. 2020 var den genomsnittliga inkomstpensionen 10 600 kronor per månad, före skatt, för de som tog ut den vid 62 års ålder. För de som var födda samma år men som tog ut den ett år tidigare var den 9 700 kronor vid samma ålder. Den genomsnittliga inkomstpensionen kommer alltså vara högre framöver, eftersom en högre pensionsålder leder till en högre pension.

Höjningen 2023 av den lägsta åldern för uttag av allmän inkomstgrundad pension till 63 års ålder höjer pensionsnivån ytterligare. Den genomsnittliga inkomstpensionen för födda 1960 med 63 år som pensionsålder är 12 400 kronor per månad, före skatt. Det är 900 kronor mer (7,8 procent) än vad de som tog ut pensionen ett år tidigare hade vid samma ålder. Höjningen på 7,8 procent är högre än den förväntade, om allt annat hade varit lika, vilket tyder på att de flesta personer inte bara har skjutit upp sitt uttag av pension utan även har fortsatt att arbeta eller har fått pensionsgrundande ersättningar och därmed tjänat in nya pensionsrätter. Detta är också i nivå med Pensionsmyndighetens tumregler som säger att varje ytterligare år med uppskjutet uttag av pension och förlängt arbetsliv ökar den totala pensionen, allmän- och tjänstepension, med 6–7 procentenheter². De som är födda 1961 är de första som har 63 år som lägsta möjliga pensionsålder. De hade också en genomsnittlig inkomstpension på 12 400 kronor.

Utträdesålderns utveckling över tid
Spridningen i åldern när personer börjar ta ut sin allmänna pension har ökat markant över tid. För årskullen född 1938 tog 77 procent ut sin pension vid 65 års ålder och för varje yngre årskull har denna andel minskat. Motsvarande siffra för den senaste årskullen födda 1959 som fyllde 65 år under 2024 var 20 procent. Inom årskullen födda 1958, de som först påverkades av höjningen av garantipensionsåldern, var det 22 procent som tog ut sin pension vid 65 års ålder och 22 procent som tog ut den vid 66 års ålder. Tidigare årskullar hade en mycket lägre andel som tog ut sin pension vid 66 års ålder.

Utträdesåldern från arbetsmarknaden har stigit över en längre period. Efter minskningen 2020 och den efterföljande ökningen 2021-2022 har utträdesåldern återigen minskat under 2023. Den största förändringen syns för utträde ur lönearbete. Denna serie innehåller dock återkommande stor variation. Att utträdesåldern ur pensionsrättsintjänande ökade så kraftigt 2022 berodde till stor del på återhämtningen efter coronapandemin, med viss eftersläpning. Minskningen år 2023 har bland annat påverkats av den höga inflationen, som i sin tur påverkar arbetsmöjligheterna och löneutvecklingen i samhället. Med andra ord styrs alltså utträdesåldersmåtten ur pensionsrättsintjänande respektive lönearbete inte enbart av höjda åldersgränser inom pensionssystemet. Utträdesåldern ur arbetskraften 2024 var 64,4 år, samma nivå som föregående år. Tabell 1a sammanfattar de olika måtten.

Antal nya pensionärer och antal år med intjänande av pensionsrätter
Antalet nya pensionärer ökade med 27 000 personer från 80 000 år 2023 till 107 000 personer år 2024. Den främsta anledningen är att åldern för tidigaste uttag av allmän inkomstgrundad pension höjdes och att garantipensionsåldern höjdes år 2023, vilket bidrog till att färre personer gick i pension det året. Det närmaste mest relevanta jämförelseåret är 2022 då 120 000 personer påbörjade uttag av allmän inkomstgrundad pension.

För inrikes födda pensionärer var den genomsnittliga intjänandetiden till pensionen 43,4 år (43,8), motsvarande siffra för utrikes födda pensionärer var 23,8 år (22,5), se Tabell 1b. Från 2023 till 2024 sjönk det genomsnittliga antalet intjänandeår något, som en följdeffekt av de höjda pensionsåldrarna år 2023, främst höjningen av lägsta uttagsåldern för inkomst- och premiepension.

För utrikes födda har utvecklingen sett annorlunda ut. Det senaste året har antalet intjänandeår ökat. I denna grupp varierar antalet intjänandeår stort beroende på hur många som invandrat olika år och deras ålder. Här kan vi alltså inte tydligt uttolka en effekt av åldershöjningarna inom pensionssystemet.

Inträdesålder
Inträde i arbetskraften har legat relativt konstant mellan 21 och 23 års ålder sedan slutet på 1990-talet. Kvinnor inträder senare än männen både i arbetskraften och i lönearbetet, men påbörjar intjänande av pensionsrätter tidigare. Detta är förmodligen en effekt av att allt fler kvinnor studerar, vilket ger pensionsrätter. År 2023 ökade inträdesåldern för både lönearbete och pensionsrättsintjänande. Förändringarna kan till stor del förklaras av återhämtningen från coronapandemin samt tiden med hög inflation. Inträdesåldern i arbetskraften var kvar på samma nivå år 2024 som föregående år, 21,9 år, se Tabell 1c.

Rapporten är Pensionsmyndighetens svar på ett uppdrag i 2025 års regleringsbrev³. Uppdraget är årligt återkommande och innefattar att redovisa genomsnittlig ålder för första uttag av allmän pension, genomsnittlig in- och utträdesålder på arbetsmarknaden samt genomsnittligt antal år med intjänande av pensionsrätt i det allmänna pensionssystemet. I tillägg till detta uppdrag ska Pensionsmyndigheten även långsiktigt följa upp och utvärdera effekterna av de höjda åldersgränser i pensionssystemet som följer av Pensionsgruppens pensionsöverenskommelse den 14 december 2017.⁴ Uppföljningen ska fokusera på vilken effekt de förändrade reglerna har på utträdesålder, pensionsålder och pensionsnivåer.

Det finns olika definitioner och mått för att mäta genomsnittlig “pensionsålder”. I rapporten redovisar vi utvecklingen för fyra mått: ett mått som mäter medelpensioneringsålder och tre mått som mäter utträdesålder. Måtten belyser olika aspekter av vad som kan ses som pensionsålder: när man börjar ta ut sin (allmänna) pension och när man lämnar arbetslivet. Därutöver redovisar vi tre mått som mäter genomsnittlig inträdesålder på arbetsmarknaden och i pensionssystemet. Vi redovisar också genomsnittligt antal år med intjänande av pensionsrätter för inrikes och utrikes födda.

Beräkningarna i denna rapport är gjorda med uppgifter från Pensionsmyndighetens datalager (Pedal), Eurostat och Statistiska centralbyrån (SCB).

Nästa gång som en åldersgräns i det allmänna pensionssystemet kommer att höjas är 2026 då den så kallade riktåldern införs. Det är en pensionsålder som följer medellivslängdens utveckling. Riktåldern styr dels tidigast uttag av inkomst- och premiepension (riktåldern minus tre år), dels rätten till grundskydd (exempelvis garantipension och bostadstillägg), sjukersättning och arbetslöshetsersättning, se tabell nedan.

Medelpensioneringsålder mäter den genomsnittliga åldern bland de kvinnor och män som förändrar sitt uttag av allmän pension under ett givet år. Förändring kan bestå i att en person börjar ta ut sin allmänna pension eller att en person ändrar i vilken omfattning den allmänna pensionen tas ut. I beräkningen viktas partiella uttag av pension så att exempelvis ett halvt uttag av pension räknas som en halv pensionering.

Medelpensioneringsåldern för 2024 var 65,5 år. Skillnaden mellan kvinnor och män var liten, det avrundade värdet landade på 65,5 år för båda könen, se figur 1.

Från 2004 till 2019 var medelpensioneringsåldern ganska stabil, men med en fallande trend. År 2020 höjdes tidigaste uttagsåldern från 61 till 62 år, vilket bröt trenden och medförde en höjning av medelpensioneringsåldern.

Den kraftiga ökningen 2023 var en följd av de höjda åldersgränserna i det allmänna pensionssystemet. Dels höjdes den lägsta åldern för uttag av allmän pension från 62 till 63 år, dels höjdes garantipensionsåldern från 65 till 66 år, se Tabell B1 i bilagan. Båda höjningarna bidrog till att öka medelpensioneringsåldern, men garantipensionsålderns höjning och höjningen av ”socialförsäkringarnas” högsta ålder, särskilt höjningen av åldern när sjukersättningen upphör, resulterade i en mycket kraftigare ökning än när endast den lägsta åldern för uttag av allmän pension höjdes år 2020.

År 2024 minskade medelpensioneringsåldern, likt den gjorde 2021 efter höjningen av lägsta åldern för uttag av allmän pension året innan. Detta beror på att de personer som fått vänta ett år på att uppnå tidigaste uttagsåldern har kunnat börja ta ut sin allmänna pension under 2024.

Spridning i uttag av pension
Spridningen i medelpensioneringsålder ger insikt i människors pensioneringsbeteende, vilket har förändrats relativt mycket under perioden 2004–2024, se figur 2.

För årskullen född 1938 gick 77 procent i pension vid 65 års ålder. För varje efterföljande årskull minskar den andelen och i årskullen född 1959, som fyllde 65 år under 2024, var det 20 procent som gick i pension vid 65 års ålder. Det är en större andel av de nyblivna pensionärerna som valt att gå både före och efter 65 års ålder i jämförelse med tidigare års pensionärer. År 2023 höjdes garantipensionsåldern till 66 år. De födda 1961 har kunnat påbörja uttag av pension tidigast från 63 års ålder.

Den stora grupp född 1958 och som år 2023 inte tagit ut allmän pension vid 65 års ålder framgår av det röda fältets dramatiska minskning för den årskullen samt det gula fältets kraftiga ökning för uttag av pension vid 66 års ålder. Till stor del är det personer som på grund av de genomförda åldershöjningarna har rätt till sjukersättning även det år de är 65. I december 2024 hade cirka 15 000 65-åringar sjukersättning och cirka 6 000 var inskrivna hos Arbetsförmedlingen. Liknande nivåer observerades för december 2023.

De yngre generationerna tar alltså oftare ut pensionen tidigt jämfört med föregående generationer. Att fler och fler yngre tar ut pensionen innan 65 års ålder kan det finnas olika förklaringar till, exempelvis att de har de ekonomiska förutsättningarna och möjligtvis värderar sin fritid högre än äldre generationer eller att de tar ut pensionen tidigt och kombinerar det med fortsatt arbete, så kallade jobbonärer. Eventuellt har fler sett en möjlighet att kompensera den lägre allmänna pensionen med tjänstepension. Om tjänstepensionen tas ut under en kortare tidsperiod, till exempel under 10 år, snarare än under resten av livet, blir den totala pensionsnivån för individen lägre när tjänstepensionen upphör. Hur en individ värderar pengar nu som ung pensionär jämfört med senare som äldre pensionär skiljer sig från person till person. En annan förklaring kan vara att det har blivit vanligare att personer väljer, självständigt eller på andras inrådan, att ta ut sin pension tidigt för att investera den i någon finansiell sparprodukt i hopp om att få en bättre värdeutveckling. Pensionsmyndigheten har gjort beräkningar som visar att det är stor risk att det inte lönar sig.⁶ Det kan även vara fler som tar ut pensionen tidigt på grund av avsaknad av andra inkomster. Antalet personer med sjukersättning⁷ i 60–64 (65) års ålder har minskat från 150 000 personer år 2004 till 82 000 personer år 2024, med en ökning under de senaste två åren då åldershöjningen inom pensionssystemet medfört en höjning också av socialförsäkringens slutålder så att även 65-åringar kunnat få sjukersättning.

Samtidigt har det funnits en motsatt, om än mindre omfattande, trend bland de yngre generationerna att istället börja ta ut pensionen i högre åldrar. En anledning till detta kan vara insikten och värderingen av att det leder till en högre inkomstgrundad pension. Den positiva livslängdsutvecklingen innebär att storleken på den inkomstgrundade pensionen minskar för varje yngre årskull, allt annat lika, om pensionsåldern hålls konstant. En annan förklaring är att det har varit skattemässigt gynnsamt⁸ att fortsätta arbeta efter 65 års ålder vilket kan leda till att fler väntar med att ta ut den allmänna pensionen.

Nu när åldersgränserna har höjts räknas personer som påbörjar uttag av pension vid 65 års ålder till de som tar ut pensionen tidigt och personer som påbörjar uttag av pension efter 66 års ålder till de som tar ut pension sent, vilket förskjuter andelarna högre upp i åldrarna. Med den här nya definitionen har 58 procent av personer födda 1958 påbörjat ett tidigt uttag av pension (före 66 års ålder). Detta är mycket högre än 35 procent med tidigt uttag (före 65 års ålder) bland personer födda 1957. Troligtvis kommer vi att få se fler förflyttningar i den här figuren när åldersgränserna höjs ytterligare år 2026.

Andelen som började ta ut pension vid 68 års ålder steg från 0,8 till 3,2 procent under perioden 2006–2022. Denna trend bröts dock år 2023 då andelen sjönk till 2,8 procent och ökade lite till 2,9 procent år 2024. Den nya, något lägre, nivån kan eventuellt vara en effekt av att den så kallade LAS-åldern höjdes från 68 till 69 år under 2023 och att färre därmed fick sina tjänster avslutade vid 68 års ålder. Tittar man istället på andelen som tar ut sin pension vid 69 respektive 70 års ålder, så har båda dessa andelar ökat jämfört med 2021. Då låg andelarna på 0,7 respektive 0,5 procent. År 2024 låg de på 1,9 respektive 0,9 procent. Andelen som tog ut pension vid 69 års ålder ökade relativt kraftigt från 1,3 procent 2023 till 1,9 procent 2024.

Notera i figur 2 att när alla personer i en årskull har gått i pension, borde alla andelar för årskullen summera till 100 procent. Av figuren framgår att inte ens andelarna för årskullen födda 1938, som fyllde 86 år under året, når upp till 100 procent, utan för 2024 kommer den årskullen enbart upp till 97 procent. Det beror på att en liten andel personer i åldersgruppen ännu inte har tagit ut sin pension. I stor utsträckning handlar det om personer som bor utomlands och det är mycket möjligt att de aldrig börjar ta ut sin svenska pension. Personerna utomlands kan också vara avlidna utan att ha registrerats som avlidna i svenska register⁹. Det är dock oftast små pensionsbelopp det handlar om.

En jämförelse mellan kvinnor och män visar att utvecklingen är relativt lika för båda könen. Männen har för alla årskullar i något större utsträckning pensionerat sig före eller efter 65 års ålder, se figur 3, även om det för födda 1958 landade på ungefär 21 procent för båda könen. En större skillnad syns däremot för de födda 1958 som pensionerade sig vid 66 års ålder under 2024, där andelen kvinnor var 24 procent och andelen män 20 procent.

Det finns flera förklaringar till att kvinnor har varit mer benägna än män att gå i pension vid 65 års ålder och nu även vid 66 års ålder. En förklaring är att kvinnor över 60 år oftare har sjukersättning. För personer med sjukersättning har ersättningen oftast per automatik övergått i allmän pension när de fyllt 65 år, pensions- och socialförsäkringsåldershöjningen 2023 har höjt denna ålder till 66 år. Kvinnor har också oftare ett lägre intjänande till pension än män och det gör att det är vanligare att kvinnor är berättigade till garantipension. Garantipensionen har före år 2023 beviljats tidigast från 65 års ålder och för dem med garantipension finns det få ekonomiska drivkrafter att skjuta upp uttaget. Dessa två anledningar är sammantaget troligtvis den främsta förklaringen till att det har varit vanligare bland kvinnor än bland män att påbörja uttag av allmän pension vid 65 års ålder.

Länge har 65 år setts som den normala åldern för pensionering. Figur 2 och 3 visar att denna norm nu verkar förflyttas i och med att höjningen av garantipensionsåldern från 65 till 66 år trädde i kraft under 2023. Förflyttningen verkar ske med en viss eftersläpning och under en övergångsperiod. Det är ännu oklart i hur stor utsträckning det röda fältet som representerar dem som pensionerar sig vid 65 års ålder kommer att minska. Siffrorna för årskullen 1959 indikerar att andelen hamnar på ungefär 20 procent, men kommande höjningar av åldersgränserna kan komma att påverka detta ytterligare.

År 2023 genomfördes tre åldershöjningar: höjning av lägsta åldern för uttag av allmän inkomstgrundad pension från 62 till 63 år, höjning av garantipensions-/socialförsäkringsåldern från 65 till 66 år, och höjning av LAS-åldern (lagen om anställningsskydd) från 68 till 69 år. Höjningen av lägsta åldern för uttag av allmän pension påverkade årskullen födda 1961 som fick vänta ett år innan de kunde börja ta ut sin pension. Höjningen av garantipensions-/socialförsäkringsåldern har påverkat de födda 1958. De har dock, i likhet med alla tidigare årskullar, kunnat ta ut sin inkomstgrundade allmänna pension utan någon påverkan. Men de har dels kunnat få socialförsäkringsersättning, främst sjukersättning men även sjukpenning och arbetslöshetsersättning, fram tills de fyller 66 år och dels inte kunnat få garantipension eller någon av de andra skattefinansierade pensionsrelaterade förmånerna som inkomstpensionstillägg eller bostadstillägg det år de fyller 65. De har behövt vänta till dess att de fyller 66 år under 2024.

Alla höjningarna tillsammans resulterade i en kraftig ökning av medelpensioneringsåldern år 2023, med en förväntad minskning år 2024, men till en högre nivå än innan höjningarna. Exempelvis är det inte överraskande att medelpensioneringsåldern minskar året efter en höjning av lägsta uttagsåldern, på grund av att det då är fler yngre personer som har fått vänta ett år på att pensionera sig, som påbörjar sitt pensionsuttag än ett vanligt år. De senaste årens förändringar avviker stort från tidigare år där medelpensioneringsåldern legat i spannet mellan 64,6 och 65,0 år sedan 2004.

Andelen som började ta ut pension vid 68 års ålder var relativt oförändrad under 2023. Bland de födda 1953 och 1954 var det 2,7 procent respektive 3,2 procent som började ta ut allmän pension vid 68 års ålder medan motsvarande andel för de födda 1955 och 1956 var 2,8 procent respektive 2,9 procent. Andelen som började ta ut sin pension vid 69 års ålder ökade från 0,7 och 1,2 procent bland dem födda 1952 respektive 1953 till 1,9 procent för dem födda 1955. I absoluta tal är ökningen obetydlig, relativt sett är den kraftig. Höjningen av LAS-åldern är en sannolik orsak till att fler har anslutit sig till den lilla grupp som skjuter upp sitt pensionsuttag till 69 års ålder.

Pensionsnivåer

Ett av syftena med de tidigare nämnda höjda pensionsrelaterade åldersgränserna är att det ska leda till högre pensioner. I figur 1 kan man se att medelpensioneringsåldern har minskat från 65,0 år 2004 till 64,6 år 2019. Samtidigt har medellivslängden ökat vilket har inneburit att inkomstpensionen för nybeviljade pensioner sjunkit eftersom den behöver betalas ut under en längre tid.

I figur 4 jämförs den genomsnittliga inkomstpensionen för personer födda 1957 till 1961 för åldrarna 61 till 67 år. Den sista årskullen som kunde ta ut pension vid 61 års ålder var de födda 1958, deras genomsnittliga inkomstpension i december 2019 (mörkgul stapel) var cirka 9 200 kronor per månad. Stapeln i orange till höger är inkomstpensionen för de personer som istället började ta ut pensionen vid 62 års ålder (2020), deras genomsnittliga inkomstpension var ungefär 10 600 kronor. Den svarta punktlinjen följer medelvärdet av inkomstpensionen för den grupp av personer som tog ut inkomstpension vid den lägsta möjliga åldern, 61 år för födda 1957 och 1958, 62 år för födda 1959 och 1960 och 63 år för födda 1961. I panelen märkt 1958 kan man se att vid 62 års ålder har inkomstpensionen ökat med 5,2 procent till cirka 9 700 kronor för de som tog ut den vid 61 års ålder att jämföra med 10 600 kronor för de som istället började att ta ut den vid 62 års ålder. Gapet fortsätter att öka mellan de som tog ut inkomstpension vid lägsta möjliga ålder ju högre åldern för nybeviljande av pension blir. Anledningen till att punktlinjen planar ut för 66 år gamla födda 1958 är att inkomstpensionen räknas om vid övergången från preliminära till definitiva delningstal¹⁰.

Generellt sett ökar den genomsnittliga inkomstpensionen vid högre pensionsålder, staplarna blir högre med stigande ålder. Detta mönster bryts vid 65 års ålder för födda 1957 och vid 66 års ålder för födda 1958. Detta är de åldrar som arbetslivsrelaterade förmåner såsom a-kassa, sjukersättning med mera upphör och det pensionsrelaterade grundskyddet tar vid. Det är därmed fler med lägre livsinkomster som tar ut pension vid dessa åldrar vilket leder till lägre genomsnittliga inkomstpensioner.

Allt annat lika är det tre faktorer som höjer pensionen vid ett senareläggande av pensioneringstillfället. Den första är att det insamlade kapitalet ska betalas ut under en kortare tid. Då blir utbetalningen av inkomstpension strax över 3 procent högre vid ett uttag vid 66 år istället för 65. Den andra är att man får ytterligare ett år med arvsvinster vilket höjer inkomstpensionen med ungefär en halv procent. För det tredje får man ytterligare ett år med den 1,6 procent högre omräkningen av inkomstpensionen, inkomstindexering, istället för den så kallade följsamhetsindexeringen man får under tiden inkomstpensionen betalas ut. Totalt sett blir ökningen 5,3 procent.

Skillnaden i inkomstpension vid en uttagsålder av 61 år (9 700 kronor) och 62 år (10 600 kronor) samma år är 9,3 procent vilket är högre än 5,3 procent i det ovan beskrivna teoretiska fallet. En förklaring är att de troligen har förvärvsarbetat och tjänat in ytterligare ett års pensionsrätt men det kan också bero på urvalseffekter, att de med lägre pensionsbehållning i större utsträckning tar ut pension vid första möjliga tillfälle.

Höjningen av lägsta pensionsålder till 63 år som inträffade 2023 påverkar de födda 1961. Det ser ut som att pensionsnivåerna återigen har höjts till en högre nivå. Den genomsnittliga inkomstpensionen för födda 1961 med 63 år som pensionsålder är 12 400 kronor. Födda 1960 som tog ut pension vid 62 års ålder hade en genomsnittlig inkomstpension på 11 500 kronor vid 63 års ålder.

Resultatet av höjningen av den lägsta pensionsåldern blir att nivån på den svarta linjen, inkomstpensionen för de som gjort tidigast möjliga uttag, hamnar på en högre nivå för födda 1959 jämfört med födda 1957 och 1958. Pensionsnivån för inkomstpensionen blir därmed permanent högre eftersom det inte dras ner av de som tog ut vid 61 års ålder, se figur B1 i bilaga.

En konsekvens av att det inte längre går att ta ut allmän pension vid 62 års ålder är att snittpensionen för årskullar födda 1961 och senare blir högre. Detta på grund av att de med allra lägst pension, de som tog ut den vid 61 eller 62 års ålder, inte längre kan göra det.

Utträdesåldern ur lönearbete respektive pensionsrätt ökade mycket under 2022, för att därefter minska under 2023, se figur 5. Nedgången som skedde under coronapandemin återhämtades under 2022. Den långsiktiga trenden med en stigande utträdesålder kan skönjas trots svängningar över åren.

Eftersom måtten inte mäter det faktiska utträdet finns det flera faktorer som påverkar beräkningen samtidigt. Dels personernas faktiska beteende, men också olika samhällsekonomiska faktorer. På grund av måttens uppbyggnad, som baseras på flöden mellan olika tillstånd och inkluderar ett tvåårigt minne¹⁵, påverkas utträdesmåtten inte bara av äldre personer i populationen, utan av hela befolkningen i stort. Andelen som arbetar i mitten av arbetslivet har lika stor påverkan på utträdesåldern som andelen i början och slutet av arbetslivet har. Bland annat minskar antalet aktiva år om de unga har svårt att komma in på arbetsmarknaden eller vid hög arbetslöshet, vilket i sin tur påverkar beräkningen av (den förväntade) utträdesåldern.

Måttet utträdesålder ur pensionsrättsintjänande påverkas exempelvis av om det finns allt fler jobbonärer, äldre personer som både jobbar och har tagit ut pension, men också av att fler arbetar längre upp i åldrarna och skjuter upp sitt pensionsuttag helt. Samtidigt finns det en viss eftersläpning i måttet, eftersom de flesta personer har något intjänande det året de påbörjar uttag av pension och då räknas som aktiva. Den höga inflationen som vi har haft under de senaste åren har haft stor inverkan på arbetsmarknaden. Detta har även haft en effekt på antalet personer som når upp över golvet för pensionsrättsintjänande.

Utträdesåldern ur arbetskraften låg på liknande nivåer för båda könen under 2024 som föregående år. Höjningen av den lagstadgade ”utträdesåldern” ur socialförsäkringen från 65 till 66 som skedde 2023, har inte kunnat särskiljas i måtten, främst för att det är många andra samhällsfaktorer som påverkar samtidigt.

Kvinnors utträdesålder ur arbetskraften närmade sig männens från 1980-talet fram till år 2000. Sedan dess har skillnaden legat stabilt på cirka ett år. För övriga utträdesmått har skillnaden mellan könen varit mindre.

År 2023 ökade inträdesåldern i lönearbete och pensionsrättsintjänande med cirka ett år för både män och kvinnor, se figur 6. Inträdesålder i arbetskraften baseras på enkätundersökningar (AKU) medan inträdesålder i lönearbete och pensionsintjänande beräknas med taxerad inkomst. Männens inträdesålder i arbetskraften låg ganska konstant runt 22 år under perioden 2016–2020, men under 2021 föll den och har därefter återigen stigit något. Även för kvinnor sjönk inträdesåldern i arbetskraften 2021, från att ha legat på en nivå kring 23 år. År 2023 och 2024 märks en svag ökning igen.

Förändringarna kan till stor del förklaras av coronapandemin, återhämtningen från den samt tiden med hög inflation som följde efter Ukrainakriget. Möjligheten att träda in på arbetsmarknaden minskade under 2020 respektive 2023 vilket främst drabbade ungdomar och de som då stod långt från arbetsmarknaden. Återhämtningen från pandemin 2022 blev stark. Ett exempel då är att det var cirka 43 000 fler 16–19-åringar som tjänade in pensionsrätt under 2022 jämfört med 2020, en 30 procentig ökning.

Inträdesålder i arbetskraften baseras som nämnts på enkätundersökningar och om man räknas till att ingå i arbetskraften eller ej. Coronapandemin påverkade knappt det måttet alls under 2020, men inträdesålder i arbetskraften har därefter minskat tack vare förbättrade jobbmöjligheter för ungdomar.

Under 1970- och 80-talet ökade inträdesåldern i arbetskraften långsamt, för att vid 1990-talskrisen och den utvidgning av högre utbildning som då genomfördes skjuta i höjden. Efter 1990-talet har inträdesåldern i arbetskraften varit tämligen konstant. Inträdesåldern var högre för män än för kvinnor före 90-talskrisen. Orsaken till att kvinnor efter 90-talet har en högre inträdesålder än män torde vara att andelen kvinnor som studerar har ökat kraftigare än motsvarande andel för män.

Männens inträdesålder i pensionsintjänande är högre än kvinnornas. Om man istället ser till inträdesåldern i lönearbete, där kravet är att man ska tjäna minst två inkomstbasbelopp per år, är männens inträdesålder lägre än kvinnornas. Anledningen är bland annat att pensionssystemet ger pensionsrätt för högre studier, vilket är vanligare bland kvinnor än män. Även sommarjobb och extrajobb kan ge pensionsrätter. Männens lägre inträdesålder i lönearbete beror på att det är vanligare bland män än bland kvinnor att få en löneinkomst som är högre än två inkomstbasbelopp i yngre åldrar.

I det här avsnittet redovisar vi antalet nyblivna pensionärer över tid samt genomsnittligt antal år med pensionsrätt för de individer som under 2024 påbörjade uttag av inkomstpension. I figur 7 ser vi att 107 000 personer började ta ut pension under 2024, betydligt fler än året innan och återigen på en liknande nivå som åren före 2023. Anledningen till återhämtningen är de höjda pensionsrelaterade åldersgränserna som trädde i kraft 2023, vilka innebar att de födda 1961 inte kunde gå i pension vid 62 års ålder under 2023 utan fick vänta tills de fyllde 63 år under 2024. Samtidigt kunde årskullen födda 1958 börja få garantipension från att de fyllde 66 år under 2024.

Beräkningarna av antal år med intjänande av pensionsrätt görs separat för inrikes och utrikes födda personer, annars skulle utvecklingen över tid kraftigt påverkas av hur stor andel som är utlandsfödda av de som pensionerades under året. Beräkningen görs bara för personer med minst ett intjänandeår.¹⁸ Sett till både inrikes och utrikes födda var det 2 600 personer som inte hade några intjänandeår av de 107 000 personer som började ta ut pension. Såväl utrikes födda kvinnor som män är starkt överrepresenterade i gruppen som saknar intjänandeår.

Vid beräkningarna har intjänandeåren summerats fram till och med året före första uttag av pension. Detta innebär att eventuellt intjänande som sker efter det första uttaget inte räknas med, vilket medför en viss underskattning av antal år med intjänande. Skälet till att endast räkna intjänandet fram till och med före första året för uttag av allmän pension är att säkerställa jämförbarhet över tid.¹⁹

Pensionsrätt intjänas varje år som en person deklarerar en årsinkomst som överskrider gränsen för att vara deklarationsskyldig. Denna gräns är 42,3 procent av prisbasbeloppet, år 2024 drygt 24 000 kronor. Nästan alla socialförsäkringsersättningar samt även arbetslöshetsersättning är pensionsgrundande. Det är således nästan svårt att inte intjäna någon krona pensionsrätt varje år, men om årsinkomsten är låg är betydelsen av sådan inkomst för den inkomstgrundade pensionens storlek också låg.

Intjänandet för inrikes födda
I figur 8 ser vi att för hela perioden 2004–2024 har kvinnor i genomsnitt färre intjänandeår än män, samtidigt har det genomsnittliga antalet intjänandeår ökat snabbast för kvinnor. Skillnaden mellan könen har under perioden minskat från 8,0 till 0,7 år. Anledningen till ökningen av antalet intjänandeår mellan 2004 och 2009 beror på att 1960 är det första året med inkomstuppgifter och att dessa registrerades från 16 års ålder. En person född 1938 var vid den tidpunkten 22 år gammal och saknar därmed intjänandeår mellan 16 och 21 års ålder. Denna effekt minskar med tiden och upphör för personer födda 1944 och senare. År 2024 minskade antalet intjänandeår något, efter att ha ökat relativt kraftigt året innan för båda könen. Den främsta anledningen är påverkan av höjningen av åldersgränserna i pensionssystemet, likt hur medelpensioneringsåldern också minskade 2024 efter att ha ökat under 2023.

Intjänandet för utrikes födda
Utrikes födda, som de senaste åren har utgjort cirka 20 procent av de nya pensionärerna, har väsentligt lägre genomsnittligt antal intjänandeår jämfört med inrikes födda, se figur 9. För 2024 var genomsnittet 23,8 år. Kvinnor hade högst genomsnitt, 24,9 år, jämfört med 22,8 år för män. Anledningen till att antalet intjänandeår sjunker 2010 kan vara att äldreförsörjningsstöd inte fanns med i underlaget innan dess²⁰. Antalet intjänandeår för utrikes födda påverkas av antalet år personen har bott i Sverige före pensioneringen. Personer som invandrat i yngre åldrar har fler intjänandeår än personer som invandrat sent i livet.

Figur 10 visar spridningen av antalet intjänandeår för inrikes födda personer som började ta ut inkomstpension under 2024. För både män och kvinnor är fördelningen av antalet intjänandeår skev vilket innebär att medelvärde inte blir ett helt representativt mått. Medianvärdet, alltså det mittersta värdet, är 45 år för båda könen.

Fördelningen av antal år med pensionsintjänande i gruppen utrikes födda kan ses i figur 11. Spridningen är väldigt stor i denna grupp. Både bland kvinnor och män finns en stor grupp med ett fåtal år av intjänande och även många individer med över 40 års intjänande. Medianvärdet är 24 år för kvinnor och 22 år för män. Figuren visar att det är fler kvinnor med ett högt antal intjänandeår än män och att det är fler män än kvinnor med få antal intjänandeår.

Yrkesuppdelat intjänande
Yrkesgrupp definieras här som senast kända yrke mellan 2014 och 2022 i SCB:s longitudinella databas LISA²¹. Av de 107 000 individer som börjat ta ut inkomstpension under 2024 kunde 72 procent tilldelas ett yrke med denna metod. I figur 12 visas genomsnittligt antal intjänandeår på den stående axeln för de vanligaste yrkena bland individer som började ta ut inkomstpension under 2024 separat för kvinnor och män. För att visa när respektive yrkesgrupp i genomsnitt börjar ta ut pension framgår även den beräknade medelpensioneringsåldern i samma figur. Cirklarnas storlek representerar antalet individer per grupp.

För män visas genomsnittligt antal intjänandeår och medelpensioneringsålder för de tio vanligaste yrkena bland nyblivna manliga pensionärer. Av alla nya manliga pensionärer tillhörde 26 procent något av dessa yrken. För nyblivna kvinnliga pensionärer visas intjänande och medelpensioneringsålder bara för de nio vanligaste yrkena. Detta beror på att den tionde yrkesgruppen, städare och hemservicepersonal, har betydligt färre intjänandeår (34,9 år) än övriga yrkesgrupper vilket försvårar visualisering. Denna yrkesgrupp finns dock med i det bifogade underlaget sist i rapporten. Av alla nya kvinnliga pensionärer var det 36 procent som tillhörde något av de nio yrkena som visas i figuren.

Bland dessa yrken är spridningen i antal intjänandeår större än spridningen i medelpensioneringsålder. För kvinnor har den yrkesgrupp med flest intjänandeår, kontorsassistenter, i genomsnitt 3,8 fler intjänandeår vid pensionering än vårdbiträden (och 9,6 fler intjänandeår än städare och hemservicepersonal som inte visas i figuren). Bland män är skillnaden mellan de yrkesgrupper som har högst och lägst intjänande 2,3 år.

Det är värt att notera att det genomsnittliga antalet intjänandeår i samtliga grupper i figuren påverkas av hur länge individer med dessa yrken i genomsnitt bott i Sverige och därmed haft möjlighet att tjäna in till sin pension och hur lång utbildning som behövs för att kunna påbörja arbete inom yrket.

Metodbeskrivning för medelpensioneringsåldern går att ladda hem här.

Pensionsnivåer
I figur B1 ser vi de genomsnittliga pensionsnivåerna för åldrarna 61–70 år under åren 2019–2024. Genomsnittet beräknas för alla folkbokförda personer med ett helt pensionsuttag i den åldern, inte endast nyblivna pensionärer.

Pensionsåldrar
I Tabell B1 ser vi åldrarna för personer födda 1952–1964 under perioden 2018–2025. Den lägsta uttagsåldern av allmän inkomstgrundad pension är markerad med grön färg och visar höjningen år 2020 från 61 till 62 år samt höjningen 2023 från 62 till 63 år. Garantipensionsåldern är markerad med orange färg och visar höjningen år 2023 från 65 till 66 år.