Gå direkt till textinnehållet Gå direkt till navigationen
Webbplatsen kan inte läsas in korrekt

Se till att du använder en rekommenderad webbläsare. Är så redan fallet, försök besöka oss igen om en stund.

Rekommenderade webbläsare

Balanseringen i pensionssystemet

Pensionssystemet är ett fristående system som helt ska finansieras med inbetalda avgifter. När skulderna i systemet överstiger tillgångarna genomförs en balansering för att säkerställa framtida pensionsutbetalningar.

För att systemet ska vara hållbart över tid krävs att avgiftsinkomsterna tillsammans med tillgångarna i buffertfonden (AP-fonderna) kan finansiera pensionsutbetalningarna.

Den automatiska balanseringen handlar om att göra de justeringar av pensionssystemet som krävs för att systemets skulder inte ska vara större än systemets tillgångar. Skulderna består av de pensionsrättigheter som tjänats in. Tillgångarna består till cirka 90 procent av de avgifter som löntagare och arbetsgivare betalar in. Resterande tillgångar utgörs av AP-fondernas kapital.

Så fungerar balanseringen

Varje år fastställs ett balanstal som uttrycker förhållandet mellan pensionssystemets tillgångar och skulder (systemets tillgångar dividerat med pensionsskulden). Om balanstalet är större än talet ett, är tillgångarna större än skulderna. Om balanstalet är mindre än ett är skulderna större en tillgångarna.

När det inträffar aktiveras balanseringen och ett balansindex beräknas. Det används istället för inkomstindex för att räkna om pensionerna och för att beräkna värdeförändringen på pensionskontot. Eftersom balansindex är lägre än inkomstindex innebär det att pensionsskulden, det vill säga värdet av de samlade pensionsrättigheterna, räknas upp i en lägre takt eller till och med minskar.

Ett exempel på hur balansindex räknas ut 

Om balanstalet faller från 1,0000 till 0,9900 samtidigt som inkomstindex ökar från 100,00 till 104,00 beräknas först det dämpade balanstalet genom att subtrahera 1 från 0,990 och dividera talet med 3, sedan addera 1, vilket ger summan 0,9967 (avrundat till fyra decimaler.  

Genom att multiplicera inkomstindex (104,00) med det dämpade balanstalet (0,9967) fås balansindex 103,66. Indexeringen av pensionsbehållningarna blir då 3,66 istället för 4 procent. Även indexeringen av pensionerna minskas i samma utsträckning.

När stängs balanseringen av?

Om balanstalet överstiger 1,0000 under en period när balanseringen är aktiv kommer pensionsbehållningar och pensioner indexeras snabbare än vad inkomstindex ökar. Därför stängs balanseringen av när balansindex når inkomstindexets nivå. Pensionerna återför då det värde de skulle ha haft om de enbart hade indexerats med inkomstindex.

När balansen i pensionssystemet återställts återgår systemet till att använda inkomstindex vid de årliga omräkningarna.

Balanstalet beräknas som förhållandet mellan inkomstpensionssystemets tillgångar och skulder. Tillgångarna består av AP-fondernas (buffertfondernas) tillgångar och avgiftstillgången.

Avgiftstillgången

Avgiftstillgången utgörs av årets avgiftsinkomster multiplicerad med omsättningstiden, där omsättningstiden mäter hur lång tid det i genomsnitt förväntas ta från det att en krona i avgift betalas in till systemet (intjänandeålder) till dess att den pensionsrätt som avgiften gett upphov till betalas ut i pension (utbetalningsålder).

Omsättningstiden 

Omsättningstiden – skillnaden mellan förväntad utbetalningsålder och förväntad intjänandeålder – sjunker om pensionsrätterna i genomsnitt ökar mindre för yngre än för äldre (höjd intjänandeålder). Det kan till exempel ske om arbetsmarknadsinträdet senareläggs. Den sjunker också om pensionsuttagen tidigareläggs (sänkt utbetalningsålder). 

Omsättningstiden tenderar att öka när livslängden stiger, särskilt om livslängden för personer med relativt högre pensionsinkomster lever längre (höjd utbetalningsålder).

Balansering av systemets tillgångar och skulder 

Inkomstpensionssystemet har en skuld till aktiva och till pensionärer. Skulden till aktiva ökar med intjänade pensionsrätter och skulden till pensionärer minskar med pensionsutbetalningarna. Skulderna räknas om med inkomstindex (eller balansindex när balanseringen är aktiverad).

Vidare ökar skulden om livslängden ökar, särskilt om livslängden för personer med relativt högre pensionsbelopp ökar. Det faktum att en allmänt ökad livslängd ökar både skulden och tillgångarna minskar balanstalets känslighet för livslängdsförändringar, även om tillgångsökningen är mindre än skuldökningen.

Till detta tillkommer buffertfonderna. Om avkastningen på buffertfondernas kapital är högre än tillväxten i genomsnittsinkomst bidrar fonderna till att stärka balanstalet. 

Buffertfonderna svarar för omkring 18 procent av inkomstpensionssystemets tillgångar, men i och med att fondernas avkastning är betydligt mer volatil än övriga faktorer har fonderna en större påverkan på balanstalets utveckling än vad som motsvarar deras andel av tillgångarna.

Antalet personer med pensionsgrundande inkomst påverkar förhållandet mellan tillgångar och skulder

Avgiftstillgången växer i huvudsak med förändringen i de avgifter som betalas in till systemet (summan av pensionsunderlagen) och skulden växer i huvudsak med förändringen i inkomstindex (genomsnittsinkomsten).

Det betyder att om summan av de pensionsgrundade inkomsterna växer snabbare än genomsnittet ökar balanstalet (allt annat lika). I princip gäller detta om sysselsättningen ökar, men eftersom avgiftsunderlaget till pensionssystemet innehåller både a-kassa, sjukersättning och sjukpenning är inte kopplingen till sysselsättningsutvecklingen absolut.

Däremot är kopplingen till utvecklingen av antalet personer som har pensionsgrundande inkomst central: ökar antalet personer med pensionsgrundande inkomst påverkas balanstalet i positiv riktning.

Uppdaterad